Säsongssummering!

Då var som sagt även denna världscupsäsong över. Känns tråkigt och tomt, men på ett sätt även ganska skönt. Nu väntar en lugnare period under våren och sedan en skön sommar med massa träning innan det drar igång på allvar igen i Augusti. Har faktiskt redan hunnit reflekterat några gånger under denna vecka, ”nu har jag semester”, vilket är en riktigt skön känsla. Jag har inget viktigt på kalendern närmsta tiden utan kan bara göra vad jag vill.

Även om jag inte varit helt nöjd med hur jag presterat under säsongen så blev det i slutändan en ganska skaplig säsong. Jag fick med mig en 10:e plats i slalomcupen, vilket faktiskt inte är något jag kan klaga på. Att vara 10:e bästa slalomåkaren i världen är ju ändå bra, även om jag vill mer. Det som jag saknade i år var de riktiga toppresultaten uteblev. Nu levde jag istället på min jämnhet och jag gjorde resultat i varje race utan en enda urkörning. Bra bedrift i en gren som slalom. Utan att ha undersökt detta allt för mycket så tror jag det bara var jag och Benni Raich som kom ner alla 11 WC-slalomen denna säsong. Stabilitet är viktigt om man framöver ska kunna konkurrera om slalomcupen. Myhrer gjorde resultat i 10 av 11 race.

En av orsakerna till att jag inte riktigt kunde leverera som jag velat är till viss del materialstrul men även problem med att bemästra de svåra underlagen vi haft. Ingen av dessa är en bortförklaring utan ligger helt på mig.

När jag nämner material så syftar jag på pjäxor som jag tidigare i vinter har nämnt här på bloggen, ett bytte av pjäxmodell var ett större steg än jag kunnat tro och det tog lite för lång tid att förstå och anpassa mig till. Nu känns det dock som jag förstår bättre hur samband med inställningar mellan pjäxa, skida och underlag spelar ut sig och jag känner mig ganska säker på vad jag ska göra inför nästa säsong. Jag tror och hoppas jag lärt mig av detta misstag, men det får vi se;)

Med underlag syftar jag på de många race vi haft i år där underlaget varit löst och uppåkt, så fort vi hade lite hårdare och bättre underlag så prestera jag genast bättre. Nu är dock alpint en utomhussport och man kan aldrig veta vad vi får, i år var det en hyfsad varm vinter med mycket nederbörd. Om man vill bli bäst måste man kunna hantera även detta och det har jag inte riktigt gjort. Dock har jag blivit mycket bättre under vintern på att hantera detta och känner mig nu även kunna konkurrera i toppen där.

Jag har väldigt höga krav på mig själv och är inte nöjd i första taget, vilket även kan vara lite farligt. Även om man siktar högt måste man kunna njuta av stunden. Jag är som sagt nu rankad som 10:e bästa slalomåkaren i världen och måste våga njuta av det… Jag känner mig nu med en veckas distans från Schladming och säsongen, riktigt glad och nöjd. Särskilt med hur jag avsluta säsongen, nu har jag en stark känsla i kroppen som jag tar med mig tills nästa säsong drar igång.

Här följer lite bilder från Pentaphoto.net