Analys Wengen

Är i Kirchberg/Kitzbuel och har mött upp med resten av gänget igen och drog idag igång förberedelserna inför söndagens race här tätt följt av Schladming tisdagen efter.

Jag nämnde ju härom dagen att jag skulle ge en liten analys av Wengen racet, så här kommer den.

Om jag ska var ärlig så var jag nått sjukt frustrerad och besviken efter racet, att jag än en gång åker ner mig och inte klarar av att hantera/åka bättre i den uppåkta banan. Jag skulle själv vilja påstå att jag inte chockar, utan jag försöker verkligen gå för det. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bra att bemästra dom förhållandena. Kan ju verka talanglöst att jag nu haft samma problem i typ 2-3 säsonger men fortfarande inte klarar av det. Jag tyckte efter skidbytet att det blivit bättre, men tydligen inte tillräckligt bra och jag känner att jag i framför allt Adelboden föll in i ett gammalt mönster och började känna av lite av en formsvacka efter en veckas dålig körning på träning. Därför var det så skönt med första åket i Wengen att känna att jag fortfarande var på topp. Andra åket där är dock inte så sjukt dåligt som man kan tycka, jag skickar på bra, men på några ställen är tajmingen dålig och krafterna går i sidled och där rinner farten tiden iväg sjukt mkt.

Det hela bygger på att jag till skillnad mot första åket där jag kan gå min egen väg, får bra stöd i snön och kan utan problem få krafterna åt rätt håll måste anpassa mig efter spåret. Detta gör att toppen på skidorna inte kommer in på samma enkla sätt utan jag trampar i sär vilket resulterar i att när väl skidorna kommer tillbaka går kraften i sidled och bromsar upp.

Jag straffas lite av min åkstil som i vissa förhållanden är bäst i världen men i lägre farter, mjuk och uppåkta banor inte riktigt är med där framme. Det handlar till stor del att jag nog skulle behöva lägga om tekniken något mer än jag kanske trott, hitta en nyckel för att kunna arbeta mer med knävinklarna och framför allt kunna trycka in höften innanför käpp på ett bättre sätt, något som tyskarna med Felix/ Fritz gör grymt bra. Detta är inget jag ändra över en natt, men jag har några bra saker att ta med mig för att försöka ändra och komma åt detta.

Det jag även jobbar hårt med nu är att hitta material som svänger in lättare för mig, att jag ska kunna carva ner lätt även om det är 8-9m och tajt och svängigt. För om jag känner att allt känns lätt och det svara på rätt sätt, då klara man skicka ner skidorna i spåret på mer korrekt sätt. Om jag känner att skidorna har tendens att vilja leta sig lite väl rakt ner, då är det svårt att brutalt skicka sig ner i vinklarna på det sätt som behövs. Det lilla man avvaktar och väntar tills man känner stödet i spåret kostar för mycket tid.

Detta är något som känts bättre så här långt med Atomic men nu visar sig inte riktigt vara tillräckligt bra, men tillsammans med firman jobbar vi vidare med detta och kommer närmare och närmare.

Efter Adelboden var arbetet snabbt igång med att få fram nytt material efter en grundlig analys av highspeed materialt från det racet. Dessa skidor var dock först till dagens träning klara, och gav några positiva besked. Till Wengen valde jag dock efter att ha funderat och kommit fram till att skidorna känts bäst och mer rätt i känslan desto nyare och fräschare dom varit. Som på Europacupen jag vann innan jul där jag nog prestera den bästa åkningen så här långt denna säsong i uppåkta banor, där körde jag på splitternya skidor och första racet på en ny modell vi tagit fram. Vi valde därför att kassera racelaggen från Adelboden som jag då haft sedan just den EC vinsten i December och plocka fram ett helt nytt par skidor som jag körde ett åk på under träningen fredagen innan race och sedan ställde på start i Wengen. Inte helt vanligt, då dom flesta gillar att åka in sig mer på skidor då dom oftast har känsla att dom blir bättre och bättre. Detta visade sig dock funka utmärkt då jag andra åket på skidorna satte ner snabbaste åket och hade en liknade känsla som vid EC vinsten. Dock räcke det som sagt inte hela vägen denna gång…

Efter överlagt frustrationen och känslorna av ett misslyckande i Wengen, så valde jag istället att se det så här, för det finns risk att man gräver sin egen grav och formsvacka om man aldrig är nöjd och glad. Så nu har jag valt att acceptera, jag är fan inte bättre för tillfället, men jag är rätt nöjd ändå med att jag är så pass långt fram och framför allt åkningen jag kan prestera vissa stunder… Fy fan va beiget det där lät, så där kan bara en förlorare tänka. Måste nog ut och prestera om jag inte vill fastna i det facket för alltid;) Ska iväg och spela innebandy nu, där har jag nog kapacitet att vinna och känna segersötma i alla fall för där räcker det med att bara kriga och kämpa.Skärmavbild 2015-01-18 kl. 13.25.46
Detta är dock en bild jag är något stolt över, bra tryck och vinkel, om något skulle jag vilja få in innerknät ytterligare man ser att det blockas lite.
10686821_10202399097618882_4433323576550477384_n
Det här är en lite rolig bild från Adelboden som jag hitta på facebook. Varje gång vi går ut genom målfållan står nästan altid racechefen där och möter dig, remmar raceskidorna och ger dig dom. När man inte åkt bra likt denna dag är det inte alltid kul, man känner liksom att man vill säga förlåt, även om det inte behövs då dom alltid är väldigt schyssta. Men man känner sig ju sjukt bedömd. Är inte så kul för dom heller att handskas med en besviken Hargin. Han sa till mig efter Zagreb då jag koka av ilska men ändå tryckte fram ett leende när jag tog skidorna, “det är ok att vara arg”… Viket fall, här försöker jag förklar dagens känlsa, vad som inte gick som det skulle, vad som kändes bra. Så kan dom ta med sig den info för att fortsätta utveckla materialet, så det är en viktig relation. Och där tycker jag Atomic jobbar väldigt proffsigt.
42849
Likt i Adelboden hade jag en stark fanclub även i Wengen, med en stor Sverigeflagga och den klassika kobjällran gjorde dom bra ifrån sig. Kobjällran är ett pris från 4:e platsen i Adelboden för några år sedan, den låter irriterande högt men gör sig grymt på race.