Alaska toe-in

Har åter igen en lugn dag nere då väder rullat in och det väntas snö under helgen. Igår var vi stand by men kom aldrig ut då det var för molnigt under hela dagen. Dock blev det inte mycket till vila då man som sagt var stand by, redo att dra ut om det skulle slå om. I slutändan kändes det dock lite skönt att det inte blev något, kroppen och huvudet var slitet sedan heldagen dagen innan. Men nu är man åter på banan och redo att dra ut igen.

Jag hann dock inte skriva särskilt mycket om dagen vi hade i torsdags. Det var en magisk där där ute, där vi i slutändan fick ut rätt bra material och åkning.För egen del försökte jag börja värma upp med något lättare åk och sedan stegvis öka allt eftersom. Dock var uppvärmningsåken även dom rätt så intensiva. Allt är så sjukt mycket större och framförallt brantare än man tror när man kollar på åk genom kikare från håll. Är framför allt brantheten som är största skillnaden mot det jag åkt tidigare i Europa. Hela miljön och omgivningen och åkningen är rätt så påfrestande mental, kommer nog bli lättare när jag kommer in lite mer i det och vänjer mig. Dock så är jag sjukt glad att jag har så rutinerat gäng att luta mig tillbaka mot, med Henke, Matilda och Oskar som alla varit här ett antal gånger.

Vilket fall,avslutningen på dagen var nog en blandning av det häftigaste och mest läskiga jag varit med om. Efter att ha blivit lite varm i kläderna och vi är på väg hem , så ser vi en topp som lyser upp i kvällsljuset och vänder om för att se om det är något vi kan köra. Jag bestämmer ganska snabbt att jag vill köra den då det ser väldigt fint ut, sjukt brant med några mindre spines men annars ingen annan terräng. Dock hade jag inte sett hur landningen på toppen såg ut, vilket jag skulle få ångra mig i efterhand. När vi väl kom upp och cirkulerar så ser vi att det endast är en knivskarp kant och inte mycket utrymme att kliva av på. Så vi får köra en så kallad toe-in, där jag alltså sitter på kanten med öppen dörr på helin, med ryggsäcken på och skidor bredvid mig så jag snabbt kan hoppa ut och helin lämna mig. Se bilder nedan. Dom minuter som sedan följde var ganska intensiva innan jag hade skidorna på mig och fick kasta mig ut i åket som visa sig vara helt underbart och ett av dom bättre jag upplevt. Jag är dock lite höjdrädd så allt innan dess var en mardröm som jag dock hantera på ett bra sätt.
P1230821
Här var mitt första åk, en stor rygg som kallas the milkbottle, super härligt och coolt åk.
P1230838
Här är vår guide Bernie som passar på att följa mina spår på vägen ner.
23
Jag och Matilda rekar in dagen andra åk som inte syns utanför. Dörren är borta för att helin snabbt ska kunna gå ner och plocka filmare/fotograf som sedan sitter och filmare från kanten, självklart säkrade.
P1230938
Ser ni Matilda på väg ner i hennes åk? En av dagens finaste linjer.
P1230952
Henke som sedan körde en sjukt imponerande linje strax bredvid Matildas, ni ser han super smått längst upp på ryggen strax nedför spines han just tagit sig igenom.
28
Matilda spanar upp mot sitt åk.
27
Matilda och Henke på nästa drop off.
P1240077
Henke på väg ner i ett annat åk. Han ser sjukt liten ut, så ni får en uppfattning hur brant och stora spinsen är.
P1240073
Oskar gör redo två kameror, som han oftast kör med då han skjuter från backen för att få två vinklar. Kör dom fjärrstyrda så båda smäller av samtidigt, en från stativ och en för hand.
26
Här är jag på väg in för min sista drop off, kittlade fint i magen att sitta på kanten. Självklart säkrad, men ändå.
24
Hmm, där någonstans vill jag sätta ner.
25
Var inte helt lätt att sätta på skidor, krävdes en del jobb att platta till en platå för att få plats och få på dom. Men när man väl är i och har skidor på, känns allt mycket bättre. Dock ser ni hur exponerat det är. Skulle dock vilja påstå att Go Pron får det att se ännu värre ut. Jag försökte dock att inte kolla över axeln. Ska dock undvika mer av dessa landningar framå.
P1240045