Hej då Alaska

Som jag skrev såg det inte så ljust ut kommande dagar att få till någon mer åkning, så vi satte oss ner och diskutera det hela i gruppen och kom fram till att det smartaste nog var att boka om biljetterna och flyga hem direkt. Så blev snabba ryck att lämna Haines och dra mot Whitehorse, Canada där vi igår klev på planet mot Vancouver-Frankfurt-Zurich. Kändes lite tråkigt att lämna Alaska med så lite åkning, men jag är ändå sjukt glad att jag fått göra denna resa. Alaska, Haines är ett av dom coolaste ställen jag varit på i världen. Innan skulle jag nog sagt Nya Zeeland, men jag tror detta går förbi och upp i topp nu. Att få uppleva denna storslagna natur, få vara ute åka skidor bland dom bergen är något jag alltid kommer ha med mig. Jag hoppas och tror dock inte det är det sista jag sett av Alaska, är redan sugen att ge det ett nytt nästa år igen.

Även om det inte blev så många dagar med åkning så tror jag dock vi fick ut mycket bra material av resan. Har planer att släppa något mer dokumentärt om resan framåt hösten, så ni får hålla ut tills dess innan ni kan ta del av mer rörligt material.

Jag ska dock även nämna att skidåkningen var ganska påfrestande mentalt, är helt klart några nivåer upp vad jag tidigare kört. Det är ändå seriösa åk och linjer man är ute och kör. Jag hade behövt få några mer åk för att börja känna mig lite mer trygg i miljön, även om man kände hur det växte för varje åk man tog. En stor skillnad i friåkning jämfört med slalom är hur man pratar om riskerna/konsekvenserna hela tiden, särskilt i ett ställe som i Alaska, vilket på ett sätt är väldigt bra så det är med i beräkningarna hela tiden. Det är framför allt lavinrisken, glaciärsprickor, exponerade ställen vart man inte ska gå omkull och 100 andra saker man ska tänka på. Är lite som man i slalom hela tiden skulle prata om vilken käpp man kan köra ut i, eller där är chansen är störst att du drar knät om du ramlar osv osv. Visst utsätter man sig för mer risker, men detta gör att det gäller va starkt mentalt för att när man väl ska köra, lägga allt negativt åt sidan och kunna fokusera på rätt saker och tro på det man gör.

Till sista skulle jag bara vilja tacka Atomic, J Lindeberg, Nocco och POC som stötar mig och gör en sån här resa möjlig. Även kul att vara där med så bra gäng och lära från dom bästa, Henke, Matilda, Oskar och Alex.
DSC01073
Om ni spanar riktigt noggrant så kan man se mig på toppen i mitten, eller om ni går ner till bilden under där man ser mig bättre. Detta är helt klart starkaste minnet, stå där helt själv, omgiven av dessa berg och redo att droppa in.
Foto: Henrik Windstedt
DSC01077-2
Det roliga med detta åk var att vår guide inte trodde någon tidigare åkt denna linje. Inte för att den var för svår eller så, men finns så mycket toppar och vi flög förbi vid rätt tidpunkt då ljuset låg perfekt och man såg det var möjligt. Dock när han kolla med ägarn till Alaska heliskiing, så var han inte helt 100 på detta även om han inte riktigt kom ihåg någon som kört. Men han ville inte riktigt ge den. För när man kör nya åk, får man sätta namn på åket nämligen, så vår guide som är Österrikare tyckte jag skulle döpa det till Ganslernhang efter slalombacken i Kitzbühel. Så det är kanske namnet framöver;)
Foto: Henrik Windstedt
P1240468
Hej då Alaska
P1240481
Samma bild men med Alex och Henke i bild.
P1240501

P1240511

P1240513

P1240527
Hitta denna väg just utanför Haines en bit in i Canada, sjukt cool.
P1240535
Vi tog en del stopp längs vägen för att fota, då det var väldigt fint.
P1240547

P1240541

P1240552