Hemma i Engelberg

Vakna just upp i Engelberg, ligger och tittar ut över bergen som sakta men säkert börjar få solljus på sig och är så där magiska ut.

Känns speciellt att vara här, att vara hemma igen. Jag har medvetet skjutit på denna resa för jag från början inte känt mig redo och tänkt att det nog varit bättre att vänta lite, då jag varit rädd att det skulle vara för laddat. Nu bestämde jag mig att det var dags och det kändes skönt att rulla in i byn igår. Jag har sällskap av familj så är inte själv här. Nu ska vi försöka njuta av alpluften och sedan har jag en del admin saker att ta tag i här.

Igår var annars sista skiddagen på lägret, ett läger jag är riktigt nöjd med. Jag visste ju inte hur det skulle kännas, men det har gott riktigt bra och över förväntan. Jag orkade orkade även åka och ligga på samma dos åkning och träning som vanligt utan att kroppen sa ifrån. Dock kände jag att det precis var nog med dom dagar vi fick, var magisk slut i kroppen när jag lämna igår.

Var kul att träffa och vara tillbaka i gänget igen, är ju grabbar jag rest senaste 10 åren med så det känns ganska hemma och väldigt tryggt.

Det läskiga var istället att allt ganska snabbt kändes som vanligt och man kom in i samma rutiner och till viss del fokus. Är ju troligen bra att det känns så, är ju en trygghet och tillbaka till rutiner jag letar efter. Jag är ju dock väldigt van att vara iväg och resa själv, med framför allt detta gäng så har redan från början känt att det nog inte är det som kommer vara svårast. Ja tror det istället det framåt kommer vara när man kommer hem och landar mellan resor en mörk och regnig höstdag och är själv, då kommer det nog slå hårdare.
dsc07314

dsc07324

dsc07329

dsc07338