Tack för det magiska stödet!

Alltså igår vara bara hur häftigt som helst, jag ryser fortfarande när jag tänker på stämningen. Jag skulle vilja tacka alla som var där och gav mig det stödet, det värmer och lyfte mig till nya höjder… Och på frågan om jag hörde publiken, svar JA.

Det började på presentationen då jublet nådde väldigt höga ljudnivåer när jag skulle glida fram. Det värmde i hjärtat för jag vet att det stödet grundar sig mer än tävlingsprestation. Tack, det betyder mycket att veta att man har så många som bryr sig!!! Så det var en ganska känslosam men sjukt taggad Mattias som drog upp till start efter det.

Sedan drog vi igång och precis som ifjol gick jag i första heatet något övertaggad rakt i grinden, tappa mark, blev stressad, gjorde misstag och hamnade rätt långt efter Yule. 40/100 är tufft att ta in, jag visste det, men kände att min kväll kunde inte sluta där. Så var helt inställd på att vända det, eller i alla fall göra allt jag kunde för att försöka och den satsningen gick ju hem. Sjukt skönt att få en vinst och gå vidare, där släppte det och jag visste nu kan allt hända.

Efter flera tajta matcher, bra åkning, rejäla satsningar, så slutade det till slut upp med en 3:e plats. Extra skönt att sluta dagen som vinnare och få kliva upp på pallen inför hemmapubliken. Väl uppe på pallen höll det på att brista för mig, känslorna var många, lycka, sorg. Jag njöt men fick även jobba hårt för att inte brista ut i gråt.

Vilket fall. Väldigt tacksam att få uppleva kvällen igår. Varje gång det drog ihop sig för start, kameran vinklades upp mot start och jag hamnade i bild, kunde jag själv höra hur det kokade nere i mål och längs sidorna uppe vid start. Det stödet var magiskt och en känsla jag kommer ta med mig för alltid.

Nu ligger jag på sängen totalt överkörd, har ont typ överallt… Började på uppvärmningen där jag körde in handen i en käpprot och jag nästan trodde att tummen gick av, första heatet och andra åket så sträckte jag höften/ljumsken rätt bra i min vilda satsning, ryggen är sedan som alltid efter parallel sjukt stel och öm, jag är allmänt blå på kroppen. Efter sista målgången så krampade även typ hela armarna för jag tagit i så mycket. Så ligger med känslan att man var ute i fight igår, helt klart värt det;)

Foto: Klas Rockberg

Foto: Nisse Schmidt

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Nisse Schmidt

Foto: Klas Rockberg