VM Slalom

Nu börjar det närma sig race igen, vilken man kan känna i kroppen. Är en speciell men sjukt härlig känsla, hur man känner att kropp och huvud börjar förbereda sig. Visst blir man lite pirrig och nervös, vilket jag tror är bra för att alla dom bästa sinnena ska slås på, men jag känner också hur ett tydligt fokus börja falla över mig som man inte har till vardags.

Jag satt och leta bilder från tidigare VM-slalom och trilla in på denna text som jag skrev dagen innan förra VM-slalomen här på bloggen, och jag tycker är rätt bra igen.

“Vilket som, jag är i mitt livsform, jag kan inte bli mer redo, så gäller bara gå ut och försöka gå för det på riktigt. Det är 3 medaljer som det finns att köra om men betydligt fler hungriga grabbar som kommer jaga efter dom. Så om jag ska vill lyckas måste jag våga riskera och ligga på gränsen, köra den åkning jag visat på slutet. Det kommer bli ett intressant race i alla fall, det kan jag lova, så bänka er i soffan och håll tummarna för oss svenskar. Hoppas någon av oss ska kunna leverera på liknande sätt som Frida gjorde idag. Kul att se henna åka och attackera i andra när hon verkligen försökte gå för guldet. Silver blev det till slut vilket är riktigt starkt jobbat!”

Nu kanske jag inte skulle vilja beskriva mig på samma sätt, jag är inte i mitt livs form, men jag känner mig väldigt stark på skidorna och formkurvan är på väg åt precis rätt håll. Jag kan nog inte beskriva jakten på medaljerna bättre igen. Och Frida gjorde även idag en liknande insats, men slutade upp på en grym 3:e plats och tog därmed sin 3:e slalommedalj, vilket är sjukt bra och starkt, stort grattis!!!

Vilket fall. Jag befinner mig i liten annan situation detta år, jag vill självklart prestera, men på något sätt är alla race en liten bonus och jag har själv sett det lite som en mellansäsong hela tiden. Så när jag står på start imorgon så är jag jokern som inte har så något att förlora, ingen ser mig som en av favoriterna till medaljerna, det vet jag själv också. Så på ett sett lite skönt att slå från underläge. Jag har dock sagt till media hela veckan att det är medalj jag kör för och det står jag för. För när allt stämmer finns farten helt klart där, det vet jag. Dock vet jag också att om jag inte lyckas kommer jag vara förbannad i typ 30min och sedan går allt vidare, med siktet inställt på nästa mål…

Så imorgon ska jag jag försöka sätta krafterna neråt.

Hade inget SD-kort i kameran idag, så fick bli en bild från mobilen på dagens träning. Körde gemensam träning alla topp 30 åkare, där vi hade 3 banor i GS backen. Sjukt fina förhållanden!

Det kom ut en artikel i Aftonbladet dagen innan Team event om detta smycke, Malin där hade varit rätt uppmärksam om detta och fråga mig efter hammarby vad det var. Varpå jag var mindre pratglad att dela med mig. Men jag känner att jag lika gärna kan dela här nu, för det finns en fin och lite intressant väg under vintern.

Detta är Matildas smycke som jag burit varje dag sedan i somras. Hon har fått det av sin farfar som var en av hennes största förebilder och även min, han är en sjukt fin och stark person. Så för mig har det gett mycket kraft längs vägen, och när jag jag tvekat har jag bara kunnat krama om det och känt mig tryggare på något vis. Till Wengen hände dock en intressant sak, jag glömde det på hotellet vilket gjorde mig lite orolig till start när jag insåg det. Jag presterade dock ett av säsongen bästa race där ändå, vilket var skönt också. Till Kitzbuhl hade jag det på mig igen men hade otur med en urkörning. Så i Schladming valde jag att lämna det hemma igen på race, tänkte jag skulle vara stark själv igen, vilket jag även var.

Så inför Stockholm stod jag för dilemmat med eller utan, där kände jag dock att jag behövde lite extra styrka så “chansade” att ha det på mig vilket var extra skönt när jag väl tryckte ner pallplatsen och sedan dess har jag haft det på SM och Team eventen vilket varit succe alla tävlingar. Så skönt att vända trenden med det på.

Så imorgon stannar det garanterat på igen. För jag behöver all hjälp jag kan få imorgon!