Inte riktigt hela vägen…

Jag ska erkänna att det känns ganska tungt för tillfället. Det är länge sedan jag kände sådan besvikelse i backen. Allt kändes så bra. Jag gjorde det jag sa igår, jag stämplade på fullt i första och gav mig det det utgångsläge jag ville. Jag var med där framme och gjorde upp om medaljerna inför andra, och väl där var jag fullt bestämd att fortsätta gasa och ge 120% för att ge mig chansen att försöka knipa en medalj. Jag valde att dra en liten rövare och inte hålla igen alls, vilket tyvärr inte räckte hela vägen. Ett litet skit-misstag från min sida i sista delen och allt var som bortblåst. Marginalerna är så små och smärtsamma ibland.

Det blev ganska känslofyllt efter. Jag var extremt förbannad men höll även faktiskt också på att brista ut i gråt, speciellt när några av konkurrenterna kom fram och gav en kram för dom faktiskt tyckte synd om mig. Så jag fick bita mig hårt i kinden och fokusera för att klara mig igenom intervjuerna och tills jag kom ner från backen. När jag sedan kom ner och hoppa in i bilen brast allt. Det handlar inte om en missad medalj bara, jag har aldrig gråtit i backen tidigare, men jag är så extremt känsloladdad för tillfället och även känsligare. Jag har fått jobba extremt hårt med att hålla huvudet och det mentala rätt under hela vecka och trycker bort många andra känslor. Så när allt blir som idag höll allt bara på att explodera, allt kommer på samma gång.

Om jag får säga det. Men jag tycker själv jag är värd lite mer. Jag jobbar så hårt och har åkt bra skidor en längre tid men har haft lite väl många mentala prövningar denna vinter, framför allt idag. Det finns ju även en gräns av vad jag klarar hantera och den gränsen var nära idag, men det är nog bara suga in och försöka lära av det.

Vet inte om jag skrivit det tidigare men detta är dock lite som att slänga bensin över eld, jag blir bara ännu mer motiverad att fortsätta kämpa för att fixa det nästa gång. För även om jag blev arg, besviken och ledsen så har jag redan börjat tänka framåt. Klyschigt men jag har det.

Sedan tycker jag trots att jag åker ur idag att det är mitt bästa mästerskap. Då jag åkte grymt och var snabbast på Team Event där vi även får med oss en medalj, fortsätter i samma stil idag och visar en attityd jag inte riktigt haft tidigare. Så jag kommer vara stolt över det om någon dag. Men just nu svider det fortsatt lite extra och jag måste få sova på saken.

Det jag skrev igår, att om jag inte lyckas så kommer jag vara sur i 30min. Det har jag inte riktigt lyckats hålla, det tog nog snare 6h innan jag svalna av lite och kunde börja tänka klart. Beror nog på att jag var rätt låg på energi, ätit dåligt och var sjukt trött efter dagens urladdning, vilket jag får skylla på i alla fall;)

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson