Skidglädje

Skönt att vara tillbaka hemma igen, och denna gång får det bli nästan en vecka så man kan ladda batterierna ordentligt. Var nog i Julas då jag hade nästan en vecka hemma, annars har det mest blivit en dag här och där.

Efter igår sa jag i någon intervju, “att ibland hatar man den här sporten”, med tanke på dom små marginaler i slalom och att man aldrig får en andra chans. Alltså inte in och göra ett dåligt byte eller sekvens och sedan kunna kriga sig in i matchen igen under 3×20 eller 2x45min. Men idag inser jag varför jag älskar den. Är inte många sporter där man likt jag gör idag, dagen efter en VM tävling bara kan dra ut och ha kul med kompisar och njuta av det. Det känns på något sätt unikt… Fasen när jag tänker efter så finns det ju en hel del sporter, så inte jätte unikt kansek, men ni förstår nog.

Hade i alla fall en härlig dag med åkning här i Engelberg idag.

Innan jag jag lägger ut bilder från dagen så måste jag börja med dom 3 jag tog igår men aldrig la ut.

Som denna, klockan är runt 07.30 och är på väg upp för besiktning och dagens första åk samtidigt som solen är på väg upp.

Ganska magisk morgon.

Sedan prisutdelningen som jag var kvar på, såg när Andre fick pris för sin fina 6:e plats och Marcel, Felix och Manuell fick sina medaljer. En underdrift att bara kalla det “lite” jobbigt att se.

Vakna upp till detta.

Starka vårkänslor när man klev ut och gick mot liften.

Efter några åk så gick vi på en kortare hike för att hitta lite orörd snö, vilket inte var en lätt uppgift idag.


Åkte med detta gäng idag. Oskar, Linus, Bissan, Skottarn och Piers.

Ska bara skriva kort om denna bild. På vägen upp på hiken gick vi förbi ett gäng på 4 personer, här två av dom. Där enbart två i gruppen hade ryggsäckar. I ryggsäck har man spade och sond, för att om olyckan är framme, alltså man dras med i en lavin så ska man ska ha möjlighet att gräva upp sin kompis. För mig och alla kring mig här i Engelberg är det en självklarhet att man har rätt utrustning och man ska aldrig befinna sig i terräng som denna utan rätt utrustning. Men är allt för många som gör det. Denna grupp som vi sa till, vilket vi alltid gör, resonera att det räcker ju att två av oss har utrustning. Inte så smart tänkt. För om det är dom två med ryggsäckar som dras med så har dom andra två bara händerna att gräva med. Vilket fall, bara för man har rätt utrustning så är man inte heller säker, men det är en bra start i alla fall. Så med detta sagt, bege dig aldrig ut i sådan terräng utan säkerhetsutrsutning. Man utsätter inte bara sig själv, utan främst sina kompisar för större fara.


Nere från berget, hade Oskar fått en ny leksak på posten som jag glatt titta på när han packa upp. Nya Phantom 4 pro. Så alltså något step upp jämfört mot Mavicen. Japp lite avundsjukt…

Kaffe och choklad fick bli dagens after ski.