Bröllopsdag

Jag lästa för ett tag sedan en text där någon som också varit med om en stor förlust skrev, att första året är fyllt av så många datum som man blir påminda av, och så är det verkligen. Jag vill ju bli påmind, men mer att det är datum där känslor svallar upp mer. Idag och denna helg är verkligen en sådan. Det är ett år sedan vi hade den där fantastiska helgen här i Engelberg med familj och vänner och vi äntligen gifte oss. Det roliga är, jag har aldrig varit en fan av att fira “dagar”, födelsedagar, årsdagar hit och dit. Jag tycker varje dag ska vara den samma, att man försöker leva varje dag, inte spara det till en speciell dag. Jag har dock blivit bättre där och förstått det symboliska och fina med det.

Nu idag går det dock inte att undgå känslan att just idag är något extra, även om jag känner varje dag så känns det desto mer i hjärtat just idag.

Vi väntade nästan 12 år att gifta oss, mest för jag var så seg på pucken tror jag. Jag såg ingen större anledning, allt var ju så bra ändå och det kändes så naturligt att det skulle vara vi två ändå. När jag och Matilda fira 10 år i New York hade jag tänkt att fria, men tyckte det var så förbaskat svårt att hitta en ring och kände även att det var för uppenbart att jag skulle göra det just då, så jag väntade till våren efter och gjorde det på en hike här i Engelberg istället, helt oväntat och från ingenstans.

Apropå ring så är det en rolig historia i sig. Som jag skrev tyckte jag det var svårt att hitta då det inte är ett av min expertområden, så efter en träningspass i Stockholm svängde jag förbi en guldsmed, gick in med träningskläder och fråga, vad kostar en förlovningsring. Dom spana långsamt på min klädsel, läste av mig av mig och sa sedan en siffra. Var på jag tacka för infon och gick där ifrån och tänkte, det var ju inte så farligt. Haha vi kan säga att det var tur att jag inte lyssna på dom, utan undersökte vidare. Det där betyder mindre, tillslut hitta jag i alla fall ett ställe där vi istället senare tillsammans gjorde precis det vi ville ha.

Vilket fall, att gifta sig var typ 100 ggr roligare och mer kärleksfullt än jag hade kunnat tänka mig innan, så nu i efterhand ångrar jag lite att vi var så seg med det, men också evigt tacksam att vi hann med att göra det. Det är ett av dom finsate minnen vi fick tillsammans.

Idag ligger dimman tätt över dalen, faktiskt precis som dagen när vi gifte oss, igår var det dock en strålande dag så jag valde att åka upp till kapellet och hänga lite där igår. Gick runt, tog in känslorna, satt i gräset och fundera, gick runt inne i kapellet. Satt och lyssna låtarna som spelades under ceremonin. Fint, självklart jobbigt, men också skönt att bara vara själv där en stund.

Jag ska avsluta med några rader jag skrev till Matilda på bröllopsdagen. Eller jag hade skrivit ett brev till henne som hon fick på morgonen där jag avsluta så här och är något jag försöker fortsätta med även om jag nu är själv. Det jag skriver angående pengar är självklart med glimten i ögat, men mer känslan att försöka leva fullt ut.

“Nu vill jag att vi lovar varandra att fortsätta leva som vi gör, ha roligt, resa och framför allt åka mycket skidor tillsammans. Vart vi bor och framför allt hur vi bor spelar mindre roll, bara vi gör det tillsammans. Bränn pengar, tjäna mycket pengar är något vi borde fortsätta göra, livet blir roligare så och vi kommer alltid att klara oss med varandra vid sin sida.

Du och jag babe, bästa paret!!! // Mattias Rapaport Hargin”

Nu ska jag försöka kicka igång och ta dagen med glädje. Jag delar lite bilder från igår och bröllopsdagen. Där det är Stefan Hellberg som tog alla bilder på oss ifjol.