OS- Slalom

Efter en lång och fin uppladdning är det äntligen dags, imorgon smäller vi av OS slalomen, och det ska bli jäkligt roligt. Har sett fram emot det här länge. Jag gör imorgon min tredje OS start vilket känns ganska stort, särskilt då vi genom åren har haft extrem tuff konkurrens i laget att knipa en av dessa platser. Imorgon går jag in med lite annorlunda känsla jämfört med dom tidigare två. Vancouver slutade med en 14: plats, jag var där, relativt ung, med enbart ett mästerskap i benen innan, var väl inte helt mogen men dock så sugen att ladda allt för medalj. Min 14:e plats var jag långt ifrån nöjd, men det jag tog med mig var att när besvikelsen lagt sig få se Myhrer ta emot medaljen på Medal Plaza, något som gav mersmak och väldigt motiverande.

Sochi, kom väl tid med med livs form, eller har aldrig varit bättre rankad. Nu hade jag ett OS i benen och kände mig på riktigt redo. Jag hade gjort det mesta rätt. Var med och kriga om medaljen, men fick vika ner mig då jag inte hanterade den extremt svåra banan i andra åket. Jag har nog aldrig varit så arg och besviken. Nog mest för att jag inte hantera situationen som uppstod och den missade medaljen som jag verkligen hade tänkt ta med då, haha skön tanke ju.

I år ställer jag mig på start, med ett gäng mästerskap och ännu mer rutin i ryggen, dock med en något strulig säsong av någon konstig anledning. Men hela tiden har tanken varit att ha löst det tills imorgon, att då känna mig redo för att ladda på som jag vill och där tycker jag att jag är nu. Men om jag tidigare kanske varit med i medaljsnacket, så räknas jag nog mer som en outisder som slår från underläge och kanske lätt kan glömmas i snacket imorgon. Så lite skönt det också på något sätt, mer att bara vinna. Målet är att likt det jag klarat av senaste mästerskap, att verkligen försöka gå för det, inte ta den säkra vägen. Jag vill komma ner och känna att jag inte kunde gjort mer i alla fall, men sedan får man se vart det hamnar. Jag kan ju inte styra hur bra Hirscher och gänget har tänkt att åka.

Jag önskar verkligen genom åren att man kört fler grenar och haft fler chanser, särskilt nu på ett OS. Att bara ha haft Slalom dör marginalerna är små, det är tufft, hade gärna haft fler chanser… Men det är ju det bästa med i år då Team Event även kommer. Men det tar vi efter morgondagen.

Så se till att sova bra senare, och jag tycker nästan ni kan ta någon extra timmars sömn för att slå på TV:n lagom tills andra åket. Håll då tummarna att ni ser mig, Andre och Krille bra med i resultatlitstan och att vi där kan vara med och bjuda på lite bra underhållning och fixa blågul glädje.

Om ni ser bilderna längre ner från Vancouver och Sochi så är det lite kul och jag skrev om det på Instagram. Jag ser rätt besviken ut och jag är rätt säker att båda dessa race lämnade jag med en stav mindre. Sorry, sånt jag inte får göra, jag vet, men det händer;) Nu är jag ju dock mer mogen, men målet får väl vara att imorgon lämna med två hela stavar och ett leende i alla fall. Ska väl inte vara så svårt;)

Dags att sova nu. FFF!!!