Inställt Race

Vilken tråkig dag det blev, eller snarare, tråkigt att dagens race blev inställt. Man tränar ju liksom rätt hårt/mycket och lever ju för dom få race vi har, så ett bort är ju inte det roligaste. Så bara hålla tummarna dom sätter in den i kalendern längre fram och inte stryker den.

Jag har inte så mycket att säga om beslutet, vädret var dåligt, sedan tror jag det nog gått och köra. Fan det är slalom. Jag vet ju dock att jag inte är som bäst i dålig sikt, så för min del kanske bra. Dock hade jag bestämt sedan någon dag tillbaka, att försöka fokusera på rätt sak och skita i vädret, jag visste det skulle bli tufft, så gällde mer att bara göra sig redo så mkt det gick mentalt.  Alltså inte släppa in tanken, undra in det blir något. Jag tyckte jag vakna med helt rätt inställning och även i backen, att fokus hela tiden låg på start och vad jag skulle göra. Man hörde ju redan på inåkning och besiktning hur en hel del åkare klagade och försökte få det inställt, jag visste dock att det fick jag inte släppa in det, för då skulle jag bli 10 på bollen om det väl blev… Det jag vill säga, jag var redo, men sedan var det bara släppa garden och åka ner och dra hem när dom väl ställde in. 

Så bilen mot Geneve, släppte av några av gubbarna och sedan hem till Engelberg där jag trotts rätt seg, släpa mig iväg till gymmet och tryckte ur benen lite, sedan hem och packa upp lite paket jag fått medan jag var borta. Lite spännande ändå.

Nu blir det hemma någon dag, sedan på torsdag drar jag iväg igen och förbereder inför Madonna di Campiglio som är om mindre än två veckor. Mera träning alltså;)

Annars väldigt imponerande och kul med Matts pall i Lördags, så sjukt stabil och bra åkning. Bra för laget med en till pall, det rullar på åt rätt håll.

Klar och på väg mot Val-d’Isère

Efter över en dryg vecka i Zinal ligger jag nu på hotellet i Val-d’Isère, drog över efter träningen igår. Så snart redo att slå på tv:n och spana in dagens GS race. Känslan att göra det med en koppkaffe, den är fasen bra, Val-d’Isère är ju också en väldigt intressant backe och oftast rolig GS att kolla.

Veckan som varit i Zinal tycker jag varit lärorik och väldigt nyttig träning, två bra block med rätt mycket åkning. Där jag succesivt åker bättre och bättre, börjat hitta en set up jag känner mig tryggare med och nu ska försöka köra in mig ordentligt på. Farten finns där, så känner mig redo för race igen… Det som dock är helgen snackis är snön, det kommer en ganska skaplig fron med snö in över alperna, vilket är positivt då vi vill ha snö och vinter, men det kommer även innebära ett tufft race på söndag. Ifjol hade vi ju race i ett av dom sjukaste snöfallen, vilket jag trodde skulle vara svårt att slå, men nu kan det alltså vara dag. Från början var väl prognosen typ 80-100 cm på Söndag, nu är det betydligt mindre… Jag hatar egentligen när jag inte ser något, då jag är lite hård i min åkning och ofta blir straffad då när jag inte ser helt 100. Jag blev dock 9a här ifjol i dessa förhållanden, vilket stärkte mitt självförtroende då. Så får ta med det.

Vilket fall kul att tävla igen

Zinal

Är i Zinal för tillfället och har vårt pre camp och upptakt inför nästa helgs race i Val d’Isère. Kom hit i Onsdags och har sedan dess bränt av tre grymma dagar med träning. Två dagar först tillsammans med Schweizarna och ett pass bara jag och Andre. Med Schweizarna innebär egentligen Daniel Yule och Zenhäusern, så ganska lite gäng samlat. Grym träning och fina pass. Där jag är nöjd med hur jag presterat, kurvan går åt rätt håll.

Är första gången jag är i Zinal, så som vanligt kul när man kan bocka av ett nytt ställe, då vid det här laget varit på dom flesta ställena. Är en liten by med en gondol och litet system högre upp. Men det ser ut att finnas bra potential där uppe, ganska mycket fina ytor, så skulle gärna komma tillbaka och köra friåkning här.

Schweizarna har annars Zinal som ett av sina träingsställen denna period, då dom alltid öppnar upp rätt tidigt, så senaste veckorna har det bara varit öppet för dom och träning.

Nedan kommer ett gäng med bilder från senaste dagarna.

Engelberg premiär

Har haft lite skidpremiär här i Engelberg i helgen. Lovisa flög ner fredag kväll och drog sent igår Söndag och vi har varit uppe två dagar och åkt här i helgen. Snöförhållandena är ju tyvärr rätt dåliga, alltså fortsatt grönt i hela dalen och dom har endast fått igång några enstaka pister, men ändå härligt att va uppe. Så Lovisa hade ju skidpremiär på riktigt medan jag mer hade det på breda skidor. Man borde ju dock haft slalomlaggen, men på något vis känns det bara bra att trotts att man bränner pisten, att få ha andra grejer på sig, få lite omväxling och man får förbereda sig inför när snön kommer.

Jag fick chansen att testa Heads friåkningslagg för första gången, vilket jag varit riktigt peppad på. Deras Korelagg har bara sett jäkligt sköna ut och några jag tror skulle passa min åkning, så när jag väl signa i somras så har jag gått och väntat.

Jag skrev till lite kompisar igår, “fan Korelaggen känns jäkligt bra, tips på lagg från min sida”. Då fick jag en stor mäng ironi tillbaka i svaren, “jaha är Head bäst nu alltså och mena mest att jag var köpt”… Men så här:

När jag körde Nordica, så tycker jag det fanns lagg med bra ladd i. Dom flesta var rätt hårda, vilket passa mig bra, att kunna stå på hur det än ser ut. När jag bytte till Atomic, så tycker jag alla lagg var mer lekfulla. Så i djup puder sjukt sköna, men dagar med mindre snö där det var stökigt, tycker jag länge det saknades en skida. Så under 3 år var jag lite jobbigt på dom att bygga något mer, dom uppskatta ju tipsen men var ju också lite, jaja, nöj dig med att utveckla slalomlaggen nu. Sedan fick jag ju en del specialversion, med någon extra metallager osv, men ändå tycker jag det saknades något. Särskilt när jag för 3 år sedan körde Verbier Extrem, då vi hade långt ifrån puder, där tycker jag inte jag kunde köra som jag ville till 120%.

Så har spanat en del på Blizzards lagg som många här i Engelberg kört på sista två åren, men även Head som med sin Kore såg ut att ha en riktig charger skida. Så efter två dagar, dock bara på 117mm breda Kore, vilket är för brett i dessa förhållandena, så känns det som jag haft rätt. Kunde ändå stämpla på och ha bra stöd i pisten. Så känns som jag har en skida där jag kan åka och själv bestämma även när det är stökigt och uppkört, vilket ibland är dom roligaste förhållandena. Men jag lovar att testa mer framåt, även när snön kommer. Så ska ni få en ärlig och inte allt för färgad recension;) Har Kore 99 och 105 på väg hit, så känns som en bra variation. Där jag säkert kommer tura med 99 och pendla mellan 105 och 115 beroende på mängden snö.

Körde en Black Friday bild på Insta. Kom på att jag hade en hel svart outfit, så passade ju rätt bra.

Ni ser, att snömängden neråt inte är så bra eller obefintlig

Kul att kunna åka runt med Lovisa. Hon har inte tävlat me åkt en del med familjen genom åren, så kör på riktigt bra. Jag försöker hålla mig helt borta från tips, där känns det som det kan bli känsligt, haha.


Jag gillar min nya outfit skarpt, nya Svarta HH stället passar ju rätt bra med laggen. Dock får man bara bränna runt med svart dagar som denna och då och då, när man ska ut och fota och göra mer “jobb” grejer underlättar det ju med lite mer färger. Annars syns man ju inte på bild, utan mer ser ut som en sten eller smälter in i terrängen.

Nya köket

När jag kom ner till Engelberg så hade jag ju en stor överraskning som väntade. Det nya köket stod ju klart efter en tids renovering. Jag var så sjukt peppad och spänd att se det, så var skapligt nervöst att vrida om nyckeln och gå in. Inne i lägenheten så var det bara ett stort WOW, helt annan känsla i lägenheten. Målet var ju att öppna upp och få mer bänkyta att jobba med, ha ett kök där jag vill laga ännu mer mat och bara hänga runt köksön.

Jag har länge velat göra om käket men aldrig riktigt fått tummen ur, sedan i våras började jag ta tag i det på riktigt, skrev bland annat om det här på bloggen och fråga om tips, och fick faktiskt ett väldigt bra tips från en läsare Kathrine, som jobba med kök och gav mig mass bra ideer och input. Gick dock inte att gå vidare via Kathrine, men sjukt glad när man kan få sådan hjälp av en läsare.

Sedan i samma veva kom jag i kontakt med Siemens, som lite av en slump ville använda mig i en höstkampanj för deras nya Home Connect. Alltså ett smartare kök som är mer uppkopplat. Vi spelade in i början av Maj nere i Engelberg. Och tack vare den inspelningen och den bra kontakt jag fick med Siemens gjorde att jag kände, nu måste jag fasen göra det. Så jag hittade en bra leverantör av kök efter en del letande och beställde. Sedan drog det ju igång mitten av Oktober. Och här är resultatet.

Förutom att Siemens vitvarorna är sjukt feta, kolla bara stekhällen med inbyggda fläkten, dröm;) Så ska det bli kul att komma igång med Home Connect och kunna vara mer uppkopplad. När man är uppe och bränner puder och har ett långkok i ugnen, kan man lätt hålla kolla och styra temperatur om man tex får för sig att klämma av ett extra åk och även hinna med en snabb afterski, då går man in och justerar sluttid bara. Eller bara vara bekväm, ligga på soffan och styra allt därifrån när man inte orkar resa sig, slå på diskmaskin. Ni känner nog igen den känslan, haha. Eller idag, när man bara ställde in alla inställningar, istället för att stå och vrida på nåt lite reglage och liten skärm, så ställde jag allt via mobilen, språk, tid osv. Ganska skönt! Så ska bli kul att utforska det mer.

Pop Your Airbag

Vakna just upp nere i Engelberg, med ett sprillans kök, men inte en pryl upppackad eller möjlighet till frukost. Hjälp jag är hungrig;) Tillbaka till köket senare och min hunger.

Jag stannade till i Stockholm för att tillsammans med stiftelsen MM Rapaport Hargin köra vårt Pop Your Airbag event som vi startade ifjol och nu i tisdags körde för andra gången. Kändes som det blev lika lyckat i år, sjukt mycket folk som kom förbi för att testa sina prylar, spana på ny eller bara hänga. Sjukt kul! Jag tror vi hade två st ryggsäckar som inte fungerade, bara att hitta dess betyder ju väldigt mkt, men annars att ge chansen till alla andra att bara få känna på och lära sig betyder lika mycket.

Stort tack till Alpingaraget och alla leverantörer på plats som gör det möjligt.

Igår lämnade jag Stockholm, hade lite stress i packningen när jag kom på att jag kanske inte kommer dit fram till typ mars/april. Att få ner det i två väskor typ. Såg även en viss stress på Lovisa när hon insåg samma sak, och då inte angående mina väskor utan mer när vi ska ses. Haha, men vi har en bra plan där och kommer hinna ses. Hon kommer till helgen för skidpremiär kanske.

Nu ska jag köra en dag med att packa upp prylar i lägenheten, kanske bränna till Ikea och sedan hitta rätt på alla skidprylar så jag kan göra premiär här också.

Två rätt så fullpackade väskor.

Mot Zurich

Och vidare mot Engelberg

Middag nere i Stans, Kebebvagnen. Den är sjukt bra, men man känner sig sjukt proffsig att först igår trycka pizza slices på alpingaraget för att få i sig någon mat och igår en kebeb. Men äsch ibland måste man få fuska lite.

Kan man få en ny chans?

Måndag morgon med känslan att helgen inte riktigt blev vad man hoppats på… Kan man få en ny chans eller?? Nej just ja, det är inte så det funkar. Man får vänta typ 3 veckor, innan du får en chans igen. Så är bara sitta lugn i båten och vänta på nästa tur.

Skoja om det igår, att slalom är så jäkla hårt ibland. Man tränar 6-7mån, gör ett misstag och du är borta. Tänk om man i premiären på hockeysäsongen missar första slagskottet, varpå coachen skriker, ut med honom. Sedan är det bara lämna matchen… Inte få den där chansen att jobba sig in i matchen och kriga igång det hela.

Jaja, gårdagen blev inte vad jag hoppats på när jag körde ur efter 20 sekunder. Känslan var sjukt skum. Jag tycker jag låg ganska rätt, men tappa tryck över knölen och helt plötsligt missa jag bara käppen. En av mina minst spektakulära uråkningar. Nästan som jag skämdes när jag stod där bredvid banan, “va fan hände”, “missa jag bara käppen”, “gick jag för rakt”?? När jag sedan kolla video på det så ligger jag jäkligt bra, med går för tight så innerpjäxan går i käpproten och slås ut i sidled och studsar ut mot ytterknät, varpå yttern tappar tryck. Så dom 10 cm jag tappar tryck gör att jag missar käppen.

Det roliga är hur huvudet fungerar efteråt. Jag blev inte särskilt sur, skratta mest åt det, jag känner jag gör ett misstag, det skiter sig men det är för simpel grej för att bli sur över. Jag känner mig ganska lugn och fokuserad på nästa race. Intalar mig själv, du åker bra, fortsätt så här så kommer du få betalt för jobbet om någon vecka istället. Jag spiller ingen onödig energi på det jag inte kan påverka. Det går några timmar och det rör mig inte í ryggen särskilt mkt… Sedan helt plötsligt när man ska somna in på flyget ner mot Sthlm så dyker djävulen på nästa axel upp från ingenstans, den med mer negativt fokus och frågar, “men hörru matte, tänk om du kör ur nästa race också eller inte presterar, då har du satt dig i en onödigt dålig sitts”?? Varpå jag ryker till och mer, va fan dyker du upp ifrån, låt mig va. Det där hjälper ju inte. Nu håller vi lugn och fokus… Sedan somnar jag in och vaknar upp nere i Sthlm.

Nu är det en vecka med lite lugn och återhämtning, innan vi går på snö igen.

Det jag har från igår är denna bild. En glödande het morgon på racedag på väg upp mot besikningen.

Idag, kaffe och en lugnare morgon.

Det bästa är nog denna. Kom ner vid 22.30 tiden igår, rulla in väskorna och kände mig lite havltoprr i halsen, den där känslan när man. Kommer jag vakna sjuk imorgon?? Så i brist på en bra wiskey så hitta jag denna. Är det en rom ? Vilket fall jag drog upp en rågad 6a och kurgla svaljet med, innan jag svalde och sedan typ höll på att spy av smaken. Haha, vakna dock upp med en bättre känsla och kanske kan klara mig. Frågan är om jag ska fortsätta dricka mig igenom måndagen med romen eller hitta bättre substitut, i from av rödbetsjuice eller ingefära.

Race time!

Premiär, äntligen, imorgon smäller det igen. Nu börjar den bästa delen av året, när all träning övergår till racesäsäsong. Premiärer är dock lite speciella, tycker alltid man har lite svårt att känna exakt vart man står innan man fått korsa mållinje för första gången på säsongen. Visst har man känslan och kvitton från träningar, men race är något annat och det är oftast första gången man ser många av konkurrenterna sedan finalen i mars. Alltså noll koll vart dom står, hur bra dom åker. Ibland är ju känslan efter åk 1 ofta, “puuu, ok skönt, jag verkar ha det i år också, jag har inte tappat det under sommaren, nu kör vi då”. Sedan är allt igång.

Levi är ju dock en backe jag gillat genom åren, många bra resultat, särskilt med pallplatsen som kom något oanat ifjol efter en ganska knackig försäsong. I år känner jag mig mer rätt och har åkt bättre, men gäller nog fortsatt gå ut med samma tanke som jag minnns jag hade ifjol. Haha, att jag typ måste ut och överprestera. Skön känsla ändå;)

Är särskilt spännande att stå på start imorgon när man har nya skidor under fötterna. Ta sig an utmaningen och se vad jag kan prestera med Head. Hela jobbet är kanske inte är helt gjort, men jag känner mig en bra bit på väg så bara att gasa.

Är även lite speciellt att hoppa ut med nr 17. Är första gången sedan 08/09 säsongen jag måste vara utanför topp 15. Sämre resultat ifjol satte sina spår. Startnr spelar ju roll, ju tidigare, ju snabbare, men i slutändan, åker man tillräckligt bra så behöver man inte bry sig…. Även om det stör mig att jag tappat i ranking så kanske det kan vara bra att va utanför istället för precis inne, slippa fundera på poäng hit och dit, mer veta att nu har vi en nystart och sikta uppåt så vi inför VM i februari har den ranking som krävs för att kunna va med och konkurrera där.

På start imorgon från svensk håll är det annars, Andre, Krille och Gustav. Så relativt litet gäng men med bra fart i gruppen.

En klassiker upp mot Levi. Ett pitstop på Frasses i Pajala

Snabb och fin stödburgare

Lugnet på hotelrummet inför race. Vila, vila , vila med lite serier. Jag har börjat kolla en del i mobilen sedan Krille insprirerat mig att det är rätt skönt och jag kan hålla med. Mest för man kör över 4G nästan jämt nu.

Återhämtning och stretch igår på vilodagen vi hade.

Idag hade vi mer raceaktivering, med lite blandade saker från person till person. Men allt från några tunga lyft, lite stretch och snabbhet


På start av dagens träning

Lite för mycket vind skapade problem med liften, så fick ta en annan lift och sedan ta en liten promenad för att ta sig till start

Sista förberedelserna

Det svänger lite i vädret och även åkning. Igår, första dagen efter vilan så hade vi lite bittert väder med lätt regn i luften, ganska stökigt underlag som ändå höll ihop rätt ok med massa salt på. Förhållandena var dock helt annorlunda mot det jag lämnade och åkte innan helgen. Så det blev ett riktigt kämparpass, mer vilja än… ja det man skulle vilja se. Så när man istället tänkte börja kliva på så gick det åt motsatt håll. Så lite tungt mentalt och funderingar, hur ska vi lösa detta.

Sedan idag, hade vi helt andra förutsättningar och helt annat svar i snön. Kallt, sol och hårt. Då helt plötsligt hade jag hoppat rätt många steg åt rätt håll, bra fart och rörelse. Helt plötsligt var man med och betydligt skönare läge. Så kunde lämna med skönare känsla mentalt och bättre kvitto. Körde med några av Italienarna Gross, Mölgg, där vi låg jämt i tid. Lite skönt, jag tycker dom sett rätt heta under veckan och sett rappa ut i åkningen. Men träning är träning, vi får vänta till Söndag-

Nu kör vi en dag till med träning här innan vi drar vidare mot Levi imorgon. 4 dagar till race nu, spännande!

Lugn helg i stan

Måndag morgon och på Arlanda igen, redo att ta flyget upp mot Luleå. Känns ju som en riktig veckopendlare, haha. Varit en lugn helg i stan, häng i soffan hemma, god mat och en tennis. Gnuggar ju på med tennisen, blir bättre men inte helt nöjd. Men är kul, både jag och Lovisa höjer oss och utvecklas, så känns som spelet är rätt skapligt och det blir spännande bollar och matcher.

Så, nog om tennis, nu är det dags att börja fokusera på lite skidåkning igen. 6 dagar kvar till man står på start i Levi, spännande! Det är också lite pirrig känsla, som det alltid är inför en premiär, men det är skönt på något sätt.

Nedan följer åter igen en ganska matigt inlägg, matbloggen. Det som stos i fokus i helgen, så inte så mkt annat att dela;)

Nu måste jag kliva på flyget.


Jag och Lovisa var lite hundvakt igen för Stella. Så skönt att bli tvingad gå ut och få lite frisk luft även om vädret var som det var.


En av finknivarna åkte fram när råbiff skulle hackas upp på tallriken

Annars var Tryffel lite av temat, svart och vit

En favorit i repris från förra helgen, men nu även med tryffel på. Magiskt!

Hummer

Hummer med tryffel på. Den blev inte mitt i prick, tror jag smörstekte hummern lite hårt eller den inte var helt färsk och fin hummern. Får jobba på den.

Råbiff Aisan style, hitta detta recept vi följde. Väldigt gott

Pang espressso

Vaniljglass med Hjortron

Söndags frulle med touch av den överblivna tryffeln, som fått ligga med äggen och dragit över natten. Vilket ger en skön smak på dom av tryffeln.

Så avocadomackor med scramble och tryffel. Perfekt uppladdning för tennis;)