Tre fina dagar

Efter tre fina dagar, så lämnade vi idag Crans Montana vid lunch och styrde bilen via Grimselpass bort mot Engelberg, där vi nu kör vidare i dagarna fram till Söndag.

Crans Montana blev väldigt lyckat, vi fick så pass bra väder i slutändan så vi känner vi kunde täcka det vi behövde videomässig. Alltså kunna fånga miljöerna så det ser så fint ut som det faktiskt är:) Härlig cykling och två fina golfrundor, hann med en under förmiddagen idag också. Notering från senaste veckan, jag har varit rätt aktiv, men också ätit sjukt mycket mat. Vi har haft så fina middagar, så blivit för många trerätters. Kom över till Engelberg och Ski Lodge där det även slutade på samma sätt ikväll. Så måste nästan slå av elmotorn och börja jobba lite hårdare om jag ska fortsätta så här:)

Dagarna blir rätt långa, efter middagen satt vi med en del foto och videojobb/planering , vilket är kul men leder till att man får städa av inkorgen och annat admin nu när jag helst vill sova. Men rätt härligt att kunna göra så. Nu ska jag dock släcka i alla fall. Detta hann ju upp i alla fall så nu kan jag vara nöjd.

Bilder från Anton Enerlöv nedan. Från våra två golfrundor, så jäkla fint!

E Bike tur

Dags att sova, om det inte vore för elmotorn så hade jag nog varit helt paj för tillfället, nu är jag mer bara jäkligt trött: Så dags att släcka snart. Vi har ute och cykla runt i bergen ovanför Crans Montana idag. Hade en guide, Oliver som visa oss så mycket vi hann med, och självklart en grym lunch också. Vi hade Ebike, vilket är en riktigt vattendelare, men jag är helt såld på dom. Särskilt här nere i bergen, det öppnar upp så mkt mer terräng. Som idag, delar där vi cyklade, är inte en chans på vanlig uppför. Sen blir det som idag en guidad tur att man ibland klämmer för mkt batteri och tappar lite flås bitar, men vi tugga rätt mkt fallhöjd upp och ner. I Engelberg har jag testat också, där blev resultatet jag kriga på ännu hårdare, pusha gränserna ännu mer, man är ju tävlingsmänniska. Så jag vill ju ha en starkt! Men är så dyrt också.

Dagens cykling var mestadels lugnt, trampa på stigar/grusvägar uppför och lugnare tempo nedför. Men så jäkla fint! Tror Anton och Tim som båda hade rätt feta kameraryggor, var rätt nöjda med elmotorn idag. Försökte få hjälpa dom, men är viss stolthet att kunna bära sin egen utrustning, så jag fick nöja mig med min lilla, där en nocco, vatten och kaffepengar låg, rätt lagom.)

Här är massa bilder från Anton, så foto: Anton Enerlöv

Test av Omega Europen Master banan

Vi fick ändå lite tur med vädret igår, prognosen visade faktiskt mestadels regn, men fick starta morgonen med en magisk soluppgång och sedan höll det sig hela vägen tills vi klev in på 18:e tee, då regnet kom. Molnen som låg över dalen, skapade en riktigt cool känsla i film och bild så gjorde inte så mkt.

Om vi börjar med golfrundan vilket helt klart var gårdagens höjdpunkt. Jäklar va rolig att spela och extremt fin. Vet inte hur många ggr man ville ta upp kameran och tänkte, nu kan det inte bli bättre. Banan i sig var relativt svår, men hade tänkt den skulle vara svårare, den var dock sjukt fin planerad och man märker tanken bakom varje hål, det är lite coolt. Sedan tycker jag kvaliten gör att man spelar bättre. Lyckades ligga +4 på HCP så ändå ok.

I slutändan hitta vi rätt skönt tempo och spel, var ändå rätt mkt som pågick, Anton spelade med mig men försökte se till att hinna fånga det mesta i bilder, kan dela dom senare, sjukt fina. Tim, körde runt med golfbil och dokumentera video i farten. Inte helt lätt fokusera med två kameror i ansiktet ibland. Vi höll dock riktigt bra tempo men hade en 3boll framför oss som sega ner spelet rätt bra. Så fick upp en gubbgäng i ryggen som man på blicken kunde se kände mediatemat sega ner lite för dom. Så det byggde på stress och gjorde jobbet ytterligare svårare. Dom klev av på hål 9 så då öppna det upp sig och allt blev så jäkla skönt och man fick njuta mer.

Förmiddagen blev vi guideade av en tjej från turistbyrån, hon visa oss lite fina trails, härliga ställen i byn, inte riktigt samma action, eller upplevelse. Men hon är även grym och visar även runt oss på restauranger, försöker ge oss hela Crans Montanas utbud. Väldigt snällt!

Första resan

Resan mot Crans Montana igår gick smidigt och fint, körde tåget ner i dalen bara och blev upplockad av Anton och Tim som kom från Zurich med hyrbil. Så är på resan i veckan med just Anton och Tim, fotograf och filmare, spana länken och deras instgram. Hade tänkt haft en bild redo från gårdagen med bättre presentation, men det lyckades jag inte med. Vilket fall, vi ska jobba ihop i vinter, tillsammans skapa ett foto och filmprojekt där det kommer komma ut massa härligt material ifrån resorna som kommer. Nu är vi iväg på första resan tillsammans och skapar lite härligt content i Schweiziska bergen när det inte är snö.

Dags att dra på sig hikekläderna och ut och se lite av området. By the way, första vi gjorde när vi kom igår, var att spana in golfbanan. Så sjukt fin, när den låg i perfekt kvällsljus, med bergen i backdrop, ville ju bara ut direkt och lira. Idag ser vädret lite sämre ut, men ska inte klaga för det.

På väg mot Crans Montana

Måndag morgon, tåget går runt 12-13 tiden, ska bort mot Crans Montana i veckan och spela golf och cykla. Har alltid haft en liten dröm att spela banan i Crans Montana, är ju en Europa Tour bana, så nu ska det bli kul att få komma dit i kombination med cykling. Spanade dock in väderprognosen för veckan, den såg tyvärr inte ut vad man skulle hoppats på. Golfbanan ligger ju med bästa utsikten uppe i bergen, så man vill ju ha sol när man spelar för att kunna suga in vyerna… Men det hinner nog ändra sig hoppas jag.

Första bilden är från Imorse, där ni ser molnen ligga tätt över bergen. Sedan inspirationsbilder hur veckan kommer kunna se ut. Från förra veckan när vi cykla och spela golf här i Engelberg.

Nu måste jag packa så jag får med mig allt! Och be till golfgudarna att svingen hittat tillbaka. Spelade en runda i Stockholm i veckan, vilket nog var säsongens sämsta. Så har gärna lite bättre form i dagarna….

Jag är tillbaka, på bloggen!!

Svårt att veta vart jag ska börja riktigt, men jag tänkte helt enkelt dra igång bloggen igen. Jag har saknat skrivandet och framför allt någonstans att göra av alla bilder. Instagram känns så opersonligt och jag skulle gärna dela alla kommande äventyr här med er, ja ni som är kvar eller hittar tillbaka i alla fall. Så nu är det dags igen känns det som. Jag har väntat lite på “rätt” tillfälle, men känt att jag skjutit på beslutet längre och längre fram, för att jag just inte hittat rätt tillfälle. Så nu tänkte jag mer bara kasta er rakt in i vardagen, men ska försöka uppdatera er lite bättre närmsta tiden vad som händer, hur sommaren varit, vad som är på gång och vilken kamera det är som gäller just nu så mycket mer.

Jag hade hoppats denna nystart skulle ske i samband med en ny uppdaterad hemsida, med en fräsch uppdaterad design, så bara den i sig skulle innebära att det kändes som ett lyft och det verkligen händer saker… Men den får vänta någon vecka till och komma som steg 2 i nystarten. Jag har haft lite tvångstankar så arbetet har gått långsammare än tänkt. Så kan det vara ibland.

Vilket fall, jag skulle kasta er rakt in i vardagen. Så just nu sitter jag och äter en Söndagsmiddag nere i Engelberg, ensam, var precis och lämnade Lovisa på tåget för att hon skulle flyga upp mot Stockholm. Vi flög ner i Fredags och har har spenderat helgen tillsammans här nere, relativt lugn mätt med Engelberg mått. En nätt på 2-3h hike i bergen både igår och idag. Följt av en bättre lunch, med lite så där 1kg för mkt ost, mest för att känna man njuter lite extra av helgen. Vilket fall supermysigt!

Nu sitter jag planerar veckan som kommer, försöker städa av mailkorgen för jag vet det inte kommer finnas så mycket ledig tid närmsta dagarna, och i denna veva fick jag feeling att dra igång detta. Men nu är det gjort, brukar bara vara bättre att göra så.

Men lovar som sagt försöka uppdatera er lite bättre närmsta tiden, vad som händer för mig, till en första anblick kommer det mesta se rätt så likt ut som när ni var inne senast. Har haft som avsikt att inte ändra allt för mycket, utan spara dom bitar som jag gillar:)

Här kommer bilder från helgen!

Tack för allt!

Sitter i Engelberg med en stor kopp kvällskaffe, träningskläderna på, rätt sliten i kroppen efter två veckor med ganska mycket skidåkning här i Engelberg. Två veckor där jag nästan varje dag bara varit uppe för jag tycker det är roligt, åkt själv, åkt med kompisar, åkt med Lovisa. Jag skulle inte vilja kalla mig utvilad nu, men jag mår rätt så bra och skönt, tycker jag känner en liten bättre gnista och energi i kroppen och ser fram emot en spännande vår och tid som kommer.

I helgen är det race i Kranjska Gora, men jag ska inte dit.

Ni som såg VM och hörde intervjun i mål efter slalomen undrar nog lite om jag menade allvar eller bara var sur… Men jag var fullt allvarlig. Dock har jag gett mig själv lite tid och andrum att ha fått suga på den lite till.

Men nu kan jag säga att jag har gjort min sista Världscupslalom. Jag säger sista slalom, för att jag har fått inbjudan att komma till VC finalen och köra Team Event. Så ställer mer än gärna upp där med vårt grymma parralag. Detta tyckte jag kändes som en jäkligt rolig avslutning, att kanske kanske få avsluta med en vinst men också säga lite mer hej då till folk i laget och grabbarna på touren. I Åre var det ingen som riktigt visste och några som blev lite tagna på sängen, så jag fick inte säga hej då till någon riktigt.

Om jag ska vara ärlig så har jag sett mig själv att hålla på ett bra tag till, men har också alltid sagt till mig själv, att när jag inte är med och konkurrerar om toppresultat, då kan jag lika väl göra något annat. Och dit har jag tyvärr nått nu lite snabbare än tänkt. Efter en säsong med väldigt få resultat, så trillar jag nu ut topp 30 och vägen tillbaka in och dit där jag vill vara är lite väl lång och det är inget jag känner jag behöver göra. Eller en kamp jag vill ta. Jag känner mig klar nu.

Så resan närmar sig sitt slut, en resa som startade på riktigt i December 2004, då jag gjorde jag min WC debut i Flachau, Österrike. Där jag senaste 10 åren ändå varit med och krigat om toppresultat och varit inne topp 15. Nu känns det helt sjukt att vi står 15 år senare och jag stänger detta kaptitel i mars 2019 i Andorra. 

Jag skulle vilja säga att det finns en del olika anledningar att jag är där jag är nu, i slutändan faller det mesta tillbaka på mig själv, jag har inte presterat särskilt bra åkning i år och jag har inte det som krävs längre. Om jag ska vara ärlig så har jag slitit en del förra vintern och i år, jag har inte haft den där energin som krävs för att prestera på topp under en längre perioder, inte haft samma mentala styrka och fokus, jag har känt mig ganska utmattad stora perioder och inte haft samma kraft och driv. Det är som kroppen skrikit efter att få vila. Det är rätt irriterande när man är van att bara kunna köra på, lite som att dina toppstyrkor plockas ifrån dig. Jag har velat och försökt, men det har inte funnits där. Jag har ju haft en del att fightas med sista åren och tycker jag haft det under relativt bra kontroll, men skulle vilja säga att huvudet velat mer än kroppen orkat med. Så nu är det dags att lyssna och framför allt kanske släppa på en hel del press man lägger på sig själv och vad det innebär att hålla på med toppidrott. Jag tror jag kommer må bra av det nu, jag känner det, även om jag kommer sakna det också. Jag älskar ju att tävla.

Vilket fall, vilka år det har varit, vilken resa det varit, jag är väldigt tacksam för allt jag fått uppleva och det jag har presterar, även om jag kommer grubbla lite varför jag inte lyckades vinna fler ggr för jag tycker ju själv jag är så pass bra skidåkare, haha, hallå självdistans;)

Nej men skämt och sido, jag sa alltid när jag var liten, väldigt liten, jag ska bli bäst i världen på skidor, jag vet inte riktigt vart det kom ifrån eller vad om drev mig, men det kände jag i alla fall. Så på ett sätt känns det ändå rätt skönt att jag var bäst i världen även om det bara blev för en dag, det tror jag ändå lilla Mattias kunnat va hyfsat nöjd med.

För det är Kitzbühel och segern där jag kommer ta med mig som det starkaste minnet. Just den känslan att få stå högst upp och få skrika ut sin glädje. Det var häftigt. Sedan finns det en rad till andra häftiga minnen med olika pallplatser, mästerskapsmedaljer och bara dagar på touren. Men dom måste jag få suga lite mer på för att kunna uppskatta till max.

Några saker jag dock uppskattar, är först det lag jag fått resa runt med under alla år. Att vi större delen av karriären varit så stort och starkt landslag och haft så bra sammanhållning, men ändå varit en grupp av rätt olika individer, men där alla har haft det driv som krävdes och hjälpt varandra till framgångar. Ingen ville vara sämst, men framgång är så mkt roligare tillsammans. Så tack för resan grabbar!

Sedan den support och stöd jag fått från många runt omkring mig, både vid med och motgång. Jag har ju själv alltid visat en hel del hjärta och glöd, alltid visat en hel del känslor, ibland en aningen för mycket. Men det känner jag gjort att jag fått en hel del värme tillbaka utifrån, vilket har hjälpt mig extremt mycket, gett mig glädje och extra kraft, så ett stort tack till alla!

En sak jag är lite stolt och glad över idag är att jag tycker jag vågat gå min egna väg. Gjort denna resa på mitt sätt. Jag bestämde mig rätt tidigt att jag skulle göra mitt bästa för att få den så rolig och spännande som möjligt. Så där har friåkningen betytt mycket för mig, jag har hunnit med en hel del häftigt där också, resor, tävlingar och oförglömliga dagar med bottenlöspuder. Jag vet inte om allt har gjort mig till en bättre slalomåkare men jag vill tro det, roligt har det varit i alla fall.

Nu då?? Ja säg det, jag har inget svar där riktigt ännu, men man borde komma på ett bra svar, för den frågan lär man få. Men jag är i alla fall spänd och rätt nyfiken vad som kan komma framåt.

Till en början tror jag inte mitt liv kommer kastas om särskilt mycket, jag älskar att träna, så har svårt att se jag kommer sluta med det. Jag älskar åka skidor, så kommer inte sluta med det. Jag har en hel bucketlist med saker och ställen jag vill se på skidor, så den får jag väl börja beta av. Jag älskar att fotografera, så med mer energi så skulle jag vilja lägga mer tid på det. Men jag är också spänd att ta mig an nya utmaningar, för att få fortsätta utvecklas och pressa mig själv. Så får bara se vad det blir.

Jag har en del tankar och ideér, men först vill jag bara vara, ta in allt och få ladda upp batterierna.

Tack ska ni ha för allt, tack för stödet!… Men med det sagt, min resa tar inte slut här, så hade varit kul om ni fortsätter följa den, tror den kan va fortsatt rätt rolig, även om vi kommer sakna röd/blå:) Så följ mig på min Instagram så länge men hade även varit kul att ta upp denna sida lite mer, har så mycket bilder som inte kommer till nytta annars. Men ge mig lite, lite mer tid.

Nu drar vi till Andorra! //Mattias

Här är lite blandade bilder från Åren. Allt från Ski Team Sweden och Bildbyrån. Mina egna gukdkorn genom måste jag få lite tid för att leta upp på hårddiskarna.

Sökande av form

Angående bloggen, som ni märk, så har jag senaste året inte tyckt det varit lika kul att uppdatera. Känns på något sätt som jag visat det mesta och tappat motivation helt enkelt, och när jag själv inte tycker jag gör det lika bra då är det inte lika roligt, så är det i mycket. Allt eller inget, och jag tycker bloggen varit långt ifrån allt senaste tiden. Så jag har länge tänkt tanken att pausa/avsluta den, men inte riktigt vågat, är ändå 10 år jag kört och jag har gillat det fria bollplank jag haft.

Jag har dock väntat på rätt tillfälle, typ inte göra det när jag åker kasst och är i en formsvacka, för då känns det som känslan att ge upp, ” ja nu är det helt plötsligt inte så lätt och kul att skriva, så ge dig nu bara”. Så jag har försökt väntat på något bra resultat och sedan, baam, för jag har varit helt säker det ska släppa… Men det har det inte riktigt gjort det, nästan bara gått tyngre och tyngre. Haha, så vi får fortsätta kriga och vänta på rätt läge helt enkelt, men vill mer skriv  att om ni vill följa mig närmsta tiden, så gör ni det på Instagram. Så är det bonus om det dyker upp saker här. Jag har dock insett att det inte lika kul att fota när man vet att det mesta kommer fastna på datorn. 

Om åkningen och min form då!?

Det är något som inte stämmer som ni säkert sett om ni följer racen, en blandning med att jag är långt ifrån vän med material och ett självförtroende som är på väg ner i källaren. Jag känner inte helt igen mig, senaste tio åren har jag typ haft känslan att hur “dåligt” jag än åker jag  är jag topp 15, är bara kriga och gå på insats så löser det sig. Jag brukar kunna va helt avhängd på träningar, men när det är race så är det race och då är jag där. Nu är det lite tvärt om senaste tiden, jag åker rätt snabbt på träning men kan inte tävla typ. Det baseras på mer än jag tappat det mental, det baseras på att jag inte känner sig trygg på laggen för att kunnat använda mitt starkaste verktyg, insats och vilja. Har känts så dåligt och låst i åkningen så inte kunnat bara satsa. Gårdgens race i Wengen var dock första på länge, där jag hade känslan jag kunde ösa. Hade gjort en del förändringar, säg typ trimmat upp allt till max, med kanske inte var en skräll att det inte höll. Gillade dock känslan att vara lite mer fri och se svängar som åter igen är väldigt snabba. För det är det jag levt på genom alla år, en sjukt snabb sväng och mindre finlir.
Vilket fall, sport handlar helt om självförtroende och det är inget man får av att åka ur eller inte kvala, så just nu kan vi lätt säga att mitt nått historiskt låga nivåer. 

Jag kan dock lova jag gjort det som står i min makt, senaste månaden för att vända det, tryckt in extra träning på snö och försökt kriga mig in i det. Jag har inte rykt på axlarna åt det utan hela tiden bara försökt mer. Men det vill sig inte och förra helgen i Adelboden var det tyngst nederlaget på länge. Att inte kvala race är något helt nytt, där börjar jag komma till en gräns och utveckling som… Ja inte är särskilt rolig.

Nu är jag hemma en dag innan det bär av mot Kitzbuel, där ska jag köra terapi och åka varv på varv i min egna gondol för att få känslan tillbaka. Sedan får vi njuta av dom två bästa racen på året Kitz/Schladming.
Frågan som dock alltid ligger där nu och den man får av journalister konstant, känner du dig stressad över VM som närmar sig?? Varpå jag har försökt svara dimplomatiskt,” nej men det är lugnt, då kommer jag va i form, det är inget jag tänker på”….  Men som f.. jag känner mig stressad. Haha det har varit mitt stora mål och nu är jag långt ifrån där jag trodde, planerat och borde vara resultatmässigt. 

Jag har ju ärligt inte presterat resultat som gör att jag är förtjänt att åka ett mästerskap, är ju endast min parraåkning som visat klass, så mitt fokus kanske borde flyttas helt dit för för att om jag får åka va så redo som möjligt att hjälpa laget ta tillbaka medaljen vi missa på OS. 
Så nu kör vi klart Januari, fokuserar på det, sedan tar vi oss an vad som kommer näst.


Här följer en megaupdate av bilder från Jul och framåt, där jag hunnit med.
Firat jul i Åre, tränat i Vemdalen, kört race i Oslo, tränat i Reiteralm, Kört race i Zagreb, Tränat i Passe de Tonale, Kört race i Adelboden, åkt puder i Engelberg, tränat i Crans Montana och tävlat i Wengen.

Vilken utmaning

Nytt hotell, ny säng och nya förutsättningar. Ligger i Madonna di Campiglio och ska snart sova. Kvällsrace här imorgon. Arenan ser så jäkla nice ut!

Saalbach då, vilken jäkla tävling det blev, extremt svårt. När vi summera det så kan det nog vara ett av dom sämsta/svårare underlag jag varit med om Världscup, ok känns kanske lite kryddat, men om man ser till tidsdifferanserna som blev så minns jag inte senaste det var så långt från 1-30 och såna omkastningar i andra. Det var oskönt.

Jag låg väl lite fel i nr i bägge, men prestera inte heller särskilt bra. Den otroligt oskön känslan gjorde att jag blev stel i åkningen och inte våga attackera. Första kände jag bara hur jag höll, men kändes som jag inte skulle fixa det om jag inte höll. Så tvångstankar delux när man typ skriker till dig själv, släpp handbromsen för fan, men jag kan inte, jag lovar;) Sedan känslan när man går i mål, 3,90 sek efter klart sist, då vill man typ gömma sig. Jag kände det var dåligt, men så dåligt liksom. Var dock helt säker jag gjort mitt. Sedan visa det sig att bara en åkare passera förbi mig och jag låg på en 20:e plats. Mycket intressant ändå. Tack för den livlinan

Andra körde jag på halva åket, sedan fega jag ur och gjorde en miss.

Kort och gott, jag ville gärna göra ett resultat efter missen i Levi, men kände mig inte alls trygg att attackera. Saknade visst stöd i sväng, vilket gjorde mig så sjukt passiv. Jag har åkte betydligt bättre på träning, men jag fick dock knappast bättre självförtroende att åka så sjukt kasst, så imorn är det bara fortsätta jobba in mig i matchen och hitta tryggheten igen. Steg för steg.

Ett gäng bilder nedan, har inte förstått mig på nya WordPress hur jag skriver under bilderna, så får bli här.

Bild 1-2, redo ut att träna dagen innan race, där det då blev till att följa Matts ledning från Mobilen och skidrummet. För att direkt vara redo att sticka upp. Inte denna gång med ändå sjukt starkt av Matts överlag.

Vi hade förmånen att efter race, flyga heli över till Madonna för att spara på krafter och slippa 5h i bil. Benen hade skakat nog under åken. Dock bara andra gången jag flyger mellan race under alla år. Så inte särskilt bortskämd så. Gick dock en hel del helis från olika håll i Saalbach med åkare från olika nationer denna gång, då schemat är extremt tight. Allt för att optimera. Som bonus fick vi väldigt fin flygning över molen när solen var på väg neråt över alperna och dolomiterna.

Saalbach

Efter en bra vecka i Pfelders så är vi nu i Saalbach, där det idag är GS och imorn Slalom. Ni missar väl inte att Olsson leder efter första åket, mega form på honom där. Så kul!

Pfelders var för övrigt bra, ganska tuff träning men kändes som man kom in i det ganska bra. Gjorde mig dock också lite trött, så nu ligger jag och försöker återhämta så man är redo för imorn.

Kul att se GS:n idag, backen är ju ny för typ alla, så få se hur den ser ut och karaktären. Det ryktas om en hyfsat lång slalom, och sedan såg man att det med högre nr blev lite stökigt och rann iväg tid, så gäller va redo att få nere laggen rent och få det att flyta.

Nu ska vi äta lunch, kolla andra åket och sedan dra ut och känna på snön.