Lördagsstress

Sitter i soffan men en kaffe i handen, har en riktig finmiddag i magen och ska snart slå på något bra på Netflix. Rätt trött efter dagens åkning och tempot allmänt senaste dagarna. Så bestämde därför att också ändra kvällens middag, för att få tid att ligga på soffan hemma. Jag var dock för sugen att testa maten för att hoppa det helt. Så boka om och var där när dom öppna vid 18-tiden, körde en snabb tvåmannna middag med Jonas och var klar lagom tills 19-tiden när dom flesta andra gäster börja droppa på. Så ganska skönt. Idag var nästan ett snäpp upp, lite bättre, lite godare, men det är ju lördag också.

Åkningen innan allt detta levde också upp till förväntningarna och vi hade en fin dag, dock som väntat även väldigt mycket folk, på gränsen till galet med folk då det väl typ är högsäsong delux. Så första åken i Steinberg när alla ska kasta sig ut, vissa med mer koll en andra, dom är lite olustiga tycker jag för tillfället. Jag känner att jag har lite svårt att slappna av och tänker rätt mkt på riskerna, inte så konstigt kanske, men kanske också bra att man är extra vaksam. Så tycker för tillfället det är skönare att åka dagar som är lite lugnare, men typ även uppåkt, då det känns ”säkrare”. Jaja, i slutändan njöt jag av åkningen och är tacksam för att få detta innan jag hoppar in i bilen mot Österrike imorgon

Så här kan det gå när man knäpper en bild i farten och kamerabandet hamnar i vägen.

Botten av Steinberg första åket och solen är precis på väg att bryta in.

OK, det låg några få spår sedan innan dagen, men detta är efter ett åk i Steinberg och på väg upp för åk nr två. Som ni ser rätt spårat redan. Blir så när det är högsäsong och prognosen visar fint väder, då kommer rätt mkt folk från närmsta städer Zurich och Luzern över dagen.

I lite mer lekfull terräng i ”mellan”, här var snön nästan som bäst.


Bissan och Jonas, som var åksällskapet för dagen.

Sedan över till dagens meny och dag två på gästspelet. Jag vet inte ifall jag visar för mkt mat här för tillfället, men jag tycker ju det är kul och gillar att äta god mat. Så ni får stå ut.

Christian tillsammans med Ski Lodge kökschef John, som kör sista upplägg på dagens råbiff.

Hellbergs signatur råbiff som han tydligen kört på Griffins sedan öppning där. Helt klart värd ett besök dit, jag har faktiskt inte varit där, så måste boka in nästa gång jag är i stan.

Oxfile och hummer, bra blandning ändå.


Tänkt typ snickers, fast i finare form;)

Gästspel

Ska jag summera min dag, så är det ganska enkelt, megavila och god mat. Jag låg förmiddagen och kolla serier och drog sedan på byn och fika med ett gäng kompisar några timmar. Sedan hem och slösurfa samt kolla mer serier. Drog sedan till Ski Lodge och möte upp ett gäng kompisar för middag. Det är en extra rolig helg matmässigt på Ski Lodge, Christian Hellberg är på besök och kör gästspel fredag och lördag. Jag är självklart inbokad båda dagarna, måste ju passa på och njuta. Tidigare år har Niklas Ekstedt, Paul Svensson, Tommy Myllymäki och Johan Jureskog kört. Så bra samling kockar där jag nog lyckats tajma alla förutom Jureskog förra året.

Dagens middag var grym och väldigt god. Som Christian själv beskrev det, lite skön och enkel fredags känsla med kött och bea.

Nu ska jag sova. Har snöat hela dagen, så imorgon kan det faktiskt vara riktigt bra. Dock lördag och sportlov, så gäller hänga på låset om man vill få ut några fina åk innan allt för mkt folk kommer upp.

Kvällens meny. Att fota mat i dåligt ljus är fasen ingen lätt uppgift.

Lite bonus vi fick. En lite korvslider dom kör på barmenyn i helgen. Kortfattat, två magiska tuggor;)

Röding

Entrecote, pommmes och bea. Kan ju inte gå fel liksom.,

Glace au four

Träningsplanering

Det var någon som kommentera härom dagen och fråga hur mycket jag tränar gym/skidor. Nu när jag är hemma en vecka så har jag en grundplan att få in 3 gympass, tisdag, torsdag och lördag. Det är en plan jag lägger helt själv. På dess pass blandar jag stryka och en hel del flås på passen, som jag alltid gör. Så inte så många pass, men försöker mer hålla kvaliteten och bibehålla styrkan. Skidåkningen när jag är hemma nu i veckan är ju mer för skoj och blir bonus, det är ju onekligen rätt bra träning också och tar en del på kroppen att bränna ett antal åk på runt 1000 fallhöjdsmeter st. Så mitt problem är mer att försöka få till rätt mängd vila när jag är hemma.

När vi är iväg och tränar slalom så kör jag under racesäsong ett pass slalom per dag, oftast inte mer än 5-8 maxåk per träning utöver uppvärmningsåk/friåk vilket oftast tar mellan 2-3h i backen. Jag försöker att inte köra mer än 3-4 dagar i rad, för det tar på kroppen och vill inte köra ner mig. Sedan varje skiddag så kör vi alltid ett fyspass under eftermiddagen.

Så när jag drar iväg på söndag och har en vecka till race, så kommer jag troligen köra skidor mån-ons och försök få till lite bättre fyspass dessa dagar också, sedan helvila torsdag, fredag skidåkning och ”raceaktivering”, lördag några få träningsåk och troligen hangåkning för att sedan köra lättare raceaktivering.

Skillnaden mellen de två olika raceaktiveringarna är, 2 eller 3 dagar innan race försöker jag köra någon explosiv styrka. Blir oftast frivändningar från bockar, några få tunga set. Sedan det jag kör dagen innan race är oftast lättare, mer hopp och snabba fötter i stege. Är oftast skönt att göra samma saker in mot race, följa ett mönster, blir ett sätt för kroppen att känna att det börjar närma sig så man slår på mentalt…

Nu ska jag dra en film och lägga mig tidigt.

Fint väder men stanna nere i byn idag. Fick bli en del fix framför datorn istället, betala räkningar och sånt annat skoj som man älskar göra.

Sedan ett kvällspass på gymet, jag var nog inte där mer än 1h. Mjuka, strecha och rulla 20min, sedan successivt öka belastningen och körde på rätt flåsigt i 30 min, allt i ett konstant flöde. Sedan 10 min strech, vilket var 10-15min för kort. Så blir nog tvungen köra lite mer framför datorn och filmen.


Dom har satt upp rätt stora posters i fönstrena på framgångar som skolan/skidgymnasiet haft under vintern, med gamla och nuvarande elever. Här till vänster Niels Hintermann som skrällde och vann kombin i Wengen, sedan Wendy Holdener Guld, Michelle Gisin Silver och Denise Feierabend 4:a alla kombi VM. Så en hel del bra namn som går, gått och kommer från Engelberg och denna skola… Jag undrar bara vart min poster för team eventet är, haha;)

Sedan freestyle, Giulia Tanno, X-games bronse. Freestyle där dom även har namn som Fabian Bösch som är från byn som har X games guld från ifjol. Så man kanske skulle göra studie besök och se vad dom gör bra här. Jag kan i alla fall reflektera att lokalerna dom har här är ljusår bättre än när jag gick i järpen, men det har nog ändrats tills nu.

Känslan när man kommer hem efter träning , sjukt hungrig och ska gå för nötterna men någon har lagt en hemmakväll-påse med godis där… Va fan gör man. Jag har en dålig sida, säkert fler, men med tanke på detta. Jag köper nästan aldrig onyttiga saker på affären, jag har sjukt disciplin när jag handlar. Men om det råkar finnas hemma, någon annan som köpt/lämnat, eller jag kommer hem till någon annan där det finns typ godis. Då dödar jag i stort sett påsen. Hemma gör jag det mest för att det inte ska finnas mer, jag äter den ur huset så den sedan är borta.

Kvällens middag blev detta. Sötpotatis, med gorgonzola biffar, stekt broccoli, färnkol och sallad. Avokadon insåg jag nu att jag glömde.


Resultatet, kanske inte ser så aptitligt ut, men det var det. Stekt sallad är ju gott alltså, vad är inte gott som har legat i smör är väl snarare frågan.

Kvällens efterrätt, ja jag åt ju godis innan middag så fick enbart bli kaffe. Som jag brukar visa. Jag älskar att göra en espresso för att njuta av snabbt och sedan en fin kopp brygg man kan njuta längre av.

Tackar

Fotomission

Ligger på soffan efter en halvdag i backen och några timmar i solen utanför Lodgen, bra kombo ändå. Dock en sliten kropp som typ känner att den typ bara vill bli ett med soffan och bara ligga här några timmar nu. Vilket jag också kan göra. Vilt-middag inbokad hos Casa Jonsson bara vid 19-tiden.

Det som känns av och gör mig lite sliten tror jag till viss del är åkningen i måndags, ovan med långa åk och någon hike. Sedan gårdagen då jag helt klart tog mig vatten över huvudet med att först bränna av ett gympass, med en hel del tunga saker och sedan dra direkt och köra fotbollsmatch. Så benen ville inte riktigt bära mig under dagens åkning, så valde blåsa av direkt efter lunch. Dock lätt beslut eller snarare inget val då Röstin och Schnitzeln satt som en rak höger.

Gårdagen på gymmet. Här med en rolig grej i kabelmaskinen, köra korta varierade sidohopp från två fötter ner till en. Jag körde det lite som intervaller. 1 min aktiv, 30 vila och 3 ggr. Jag varierade fot och isättningar. Får typ maxpuls av det.

I med lite snabb trysch från Holistic, innan nästa akitvitet, fotbollen. Kör lite protein, med blåbärspulver och Reds som är en blandning av frukter, bär och grönsaker.

FC Engelberg. Bra och trött gäng efter fotbollen igår. Haha ni kanske såg denna flagga i St Moritz i söndags då den fick en del mediatid. Var ett gäng på 6 st som kom från Engelberg som jag inte visste om i förväg så var härligt att se dom på läktaren, som tillsammans med ett annat svenskgäng skapade bra stämning och drog igång restan av Schweizarna runtomkring.

Dagen utsikt från toppen är nästan värd ett, wow! Hade blåst och snöat under natten så alla bergen var väldigt fint vitklädda, eller snarare frostiga.

Oskar och Piers som står och tittar ut. Det blåste ju fortsatt en hel del vilket försvårade eller till och med satte stopp för våra planer och fotomission.

Planen var att Oskar skulle skicka upp sin nya drönare, men när den väl var framme och redo så kände vi att det inte var läge i stormbyarna. Ville inte riskera att den drogs med och krascha ner längs klippväggen.

Dock härlig utsikt där upp och värd hiken vi gjorde ändå.

Tittar ner över kanten på baksidan, vilket inte är hållet vi åkte ner. Sjukt brant! Till vänster om min hand så ser man Grassen hutte, ett ställe man kan sova över på när man är på tur. Jag har bara landat där när vi flugit heli men skulle gärna sova över där någon gång i vår, väldigt fint läge på den.

Nere på lodgen, kaffe och matchar mina skidbyxor snyggt med mina North 89 sneakers.

Pillows, tyckte bara den var lite snygg flaskan. Tydligen en öl från Verbier.

Vet inte om jag nämnde det sist, men dom är ju vattentäta så kan glida runt i alla vattenpölar utan problem. Skönt ju;)

Skidglädje

Skönt att vara tillbaka hemma igen, och denna gång får det bli nästan en vecka så man kan ladda batterierna ordentligt. Var nog i Julas då jag hade nästan en vecka hemma, annars har det mest blivit en dag här och där.

Efter igår sa jag i någon intervju, ”att ibland hatar man den här sporten”, med tanke på dom små marginaler i slalom och att man aldrig får en andra chans. Alltså inte in och göra ett dåligt byte eller sekvens och sedan kunna kriga sig in i matchen igen under 3×20 eller 2x45min. Men idag inser jag varför jag älskar den. Är inte många sporter där man likt jag gör idag, dagen efter en VM tävling bara kan dra ut och ha kul med kompisar och njuta av det. Det känns på något sätt unikt… Fasen när jag tänker efter så finns det ju en hel del sporter, så inte jätte unikt kansek, men ni förstår nog.

Hade i alla fall en härlig dag med åkning här i Engelberg idag.

Innan jag jag lägger ut bilder från dagen så måste jag börja med dom 3 jag tog igår men aldrig la ut.

Som denna, klockan är runt 07.30 och är på väg upp för besiktning och dagens första åk samtidigt som solen är på väg upp.

Ganska magisk morgon.

Sedan prisutdelningen som jag var kvar på, såg när Andre fick pris för sin fina 6:e plats och Marcel, Felix och Manuell fick sina medaljer. En underdrift att bara kalla det ”lite” jobbigt att se.

Vakna upp till detta.

Starka vårkänslor när man klev ut och gick mot liften.

Efter några åk så gick vi på en kortare hike för att hitta lite orörd snö, vilket inte var en lätt uppgift idag.


Åkte med detta gäng idag. Oskar, Linus, Bissan, Skottarn och Piers.

Ska bara skriva kort om denna bild. På vägen upp på hiken gick vi förbi ett gäng på 4 personer, här två av dom. Där enbart två i gruppen hade ryggsäckar. I ryggsäck har man spade och sond, för att om olyckan är framme, alltså man dras med i en lavin så ska man ska ha möjlighet att gräva upp sin kompis. För mig och alla kring mig här i Engelberg är det en självklarhet att man har rätt utrustning och man ska aldrig befinna sig i terräng som denna utan rätt utrustning. Men är allt för många som gör det. Denna grupp som vi sa till, vilket vi alltid gör, resonera att det räcker ju att två av oss har utrustning. Inte så smart tänkt. För om det är dom två med ryggsäckar som dras med så har dom andra två bara händerna att gräva med. Vilket fall, bara för man har rätt utrustning så är man inte heller säker, men det är en bra start i alla fall. Så med detta sagt, bege dig aldrig ut i sådan terräng utan säkerhetsutrsutning. Man utsätter inte bara sig själv, utan främst sina kompisar för större fara.


Nere från berget, hade Oskar fått en ny leksak på posten som jag glatt titta på när han packa upp. Nya Phantom 4 pro. Så alltså något step upp jämfört mot Mavicen. Japp lite avundsjukt…

Kaffe och choklad fick bli dagens after ski.

Inte riktigt hela vägen…

Jag ska erkänna att det känns ganska tungt för tillfället. Det är länge sedan jag kände sådan besvikelse i backen. Allt kändes så bra. Jag gjorde det jag sa igår, jag stämplade på fullt i första och gav mig det det utgångsläge jag ville. Jag var med där framme och gjorde upp om medaljerna inför andra, och väl där var jag fullt bestämd att fortsätta gasa och ge 120% för att ge mig chansen att försöka knipa en medalj. Jag valde att dra en liten rövare och inte hålla igen alls, vilket tyvärr inte räckte hela vägen. Ett litet skit-misstag från min sida i sista delen och allt var som bortblåst. Marginalerna är så små och smärtsamma ibland.

Det blev ganska känslofyllt efter. Jag var extremt förbannad men höll även faktiskt också på att brista ut i gråt, speciellt när några av konkurrenterna kom fram och gav en kram för dom faktiskt tyckte synd om mig. Så jag fick bita mig hårt i kinden och fokusera för att klara mig igenom intervjuerna och tills jag kom ner från backen. När jag sedan kom ner och hoppa in i bilen brast allt. Det handlar inte om en missad medalj bara, jag har aldrig gråtit i backen tidigare, men jag är så extremt känsloladdad för tillfället och även känsligare. Jag har fått jobba extremt hårt med att hålla huvudet och det mentala rätt under hela vecka och trycker bort många andra känslor. Så när allt blir som idag höll allt bara på att explodera, allt kommer på samma gång.

Om jag får säga det. Men jag tycker själv jag är värd lite mer. Jag jobbar så hårt och har åkt bra skidor en längre tid men har haft lite väl många mentala prövningar denna vinter, framför allt idag. Det finns ju även en gräns av vad jag klarar hantera och den gränsen var nära idag, men det är nog bara suga in och försöka lära av det.

Vet inte om jag skrivit det tidigare men detta är dock lite som att slänga bensin över eld, jag blir bara ännu mer motiverad att fortsätta kämpa för att fixa det nästa gång. För även om jag blev arg, besviken och ledsen så har jag redan börjat tänka framåt. Klyschigt men jag har det.

Sedan tycker jag trots att jag åker ur idag att det är mitt bästa mästerskap. Då jag åkte grymt och var snabbast på Team Event där vi även får med oss en medalj, fortsätter i samma stil idag och visar en attityd jag inte riktigt haft tidigare. Så jag kommer vara stolt över det om någon dag. Men just nu svider det fortsatt lite extra och jag måste få sova på saken.

Det jag skrev igår, att om jag inte lyckas så kommer jag vara sur i 30min. Det har jag inte riktigt lyckats hålla, det tog nog snare 6h innan jag svalna av lite och kunde börja tänka klart. Beror nog på att jag var rätt låg på energi, ätit dåligt och var sjukt trött efter dagens urladdning, vilket jag får skylla på i alla fall;)

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson

VM Slalom

Nu börjar det närma sig race igen, vilken man kan känna i kroppen. Är en speciell men sjukt härlig känsla, hur man känner att kropp och huvud börjar förbereda sig. Visst blir man lite pirrig och nervös, vilket jag tror är bra för att alla dom bästa sinnena ska slås på, men jag känner också hur ett tydligt fokus börja falla över mig som man inte har till vardags.

Jag satt och leta bilder från tidigare VM-slalom och trilla in på denna text som jag skrev dagen innan förra VM-slalomen här på bloggen, och jag tycker är rätt bra igen.

”Vilket som, jag är i mitt livsform, jag kan inte bli mer redo, så gäller bara gå ut och försöka gå för det på riktigt. Det är 3 medaljer som det finns att köra om men betydligt fler hungriga grabbar som kommer jaga efter dom. Så om jag ska vill lyckas måste jag våga riskera och ligga på gränsen, köra den åkning jag visat på slutet. Det kommer bli ett intressant race i alla fall, det kan jag lova, så bänka er i soffan och håll tummarna för oss svenskar. Hoppas någon av oss ska kunna leverera på liknande sätt som Frida gjorde idag. Kul att se henna åka och attackera i andra när hon verkligen försökte gå för guldet. Silver blev det till slut vilket är riktigt starkt jobbat!”

Nu kanske jag inte skulle vilja beskriva mig på samma sätt, jag är inte i mitt livs form, men jag känner mig väldigt stark på skidorna och formkurvan är på väg åt precis rätt håll. Jag kan nog inte beskriva jakten på medaljerna bättre igen. Och Frida gjorde även idag en liknande insats, men slutade upp på en grym 3:e plats och tog därmed sin 3:e slalommedalj, vilket är sjukt bra och starkt, stort grattis!!!

Vilket fall. Jag befinner mig i liten annan situation detta år, jag vill självklart prestera, men på något sätt är alla race en liten bonus och jag har själv sett det lite som en mellansäsong hela tiden. Så när jag står på start imorgon så är jag jokern som inte har så något att förlora, ingen ser mig som en av favoriterna till medaljerna, det vet jag själv också. Så på ett sett lite skönt att slå från underläge. Jag har dock sagt till media hela veckan att det är medalj jag kör för och det står jag för. För när allt stämmer finns farten helt klart där, det vet jag. Dock vet jag också att om jag inte lyckas kommer jag vara förbannad i typ 30min och sedan går allt vidare, med siktet inställt på nästa mål…

Så imorgon ska jag jag försöka sätta krafterna neråt.

Hade inget SD-kort i kameran idag, så fick bli en bild från mobilen på dagens träning. Körde gemensam träning alla topp 30 åkare, där vi hade 3 banor i GS backen. Sjukt fina förhållanden!

Det kom ut en artikel i Aftonbladet dagen innan Team event om detta smycke, Malin där hade varit rätt uppmärksam om detta och fråga mig efter hammarby vad det var. Varpå jag var mindre pratglad att dela med mig. Men jag känner att jag lika gärna kan dela här nu, för det finns en fin och lite intressant väg under vintern.

Detta är Matildas smycke som jag burit varje dag sedan i somras. Hon har fått det av sin farfar som var en av hennes största förebilder och även min, han är en sjukt fin och stark person. Så för mig har det gett mycket kraft längs vägen, och när jag jag tvekat har jag bara kunnat krama om det och känt mig tryggare på något vis. Till Wengen hände dock en intressant sak, jag glömde det på hotellet vilket gjorde mig lite orolig till start när jag insåg det. Jag presterade dock ett av säsongen bästa race där ändå, vilket var skönt också. Till Kitzbuhl hade jag det på mig igen men hade otur med en urkörning. Så i Schladming valde jag att lämna det hemma igen på race, tänkte jag skulle vara stark själv igen, vilket jag även var.

Så inför Stockholm stod jag för dilemmat med eller utan, där kände jag dock att jag behövde lite extra styrka så ”chansade” att ha det på mig vilket var extra skönt när jag väl tryckte ner pallplatsen och sedan dess har jag haft det på SM och Team eventen vilket varit succe alla tävlingar. Så skönt att vända trenden med det på.

Så imorgon stannar det garanterat på igen. För jag behöver all hjälp jag kan få imorgon!

Slå av 5%

Börjar känna mig rätt redo för race nu igen, eller i alla fall färdigtränad. Det är ju dock någon dag kvar till slalomen så får hålla sig lite piano. Var uppe likt som igår, körde lite träning och tog några åk. Idag körde vi i race området, eller övre delen av störtloppet. Snön är faktiskt lite speciell, inte så aggressiv men lite sträv och mot mjuka hållet, så man måste vara väldigt clean och ren i åkningen, allt annat bromsar och man tappar lätt onödig tid på. Jag har ju en förmåga att vara rätt hård mot snön med kort tryck, så jobbade verkligen idag att mer rulla laggen från kant till kant, vilket jag tyckte jag fixa fint. Sa till och med mellan något åk, känner mig som Kristoffersen nu, haha tror dock det var rätt långt ifrån. Vi har rätt olika stilar. Detta tror jag dock är nyckeln på söndag, kanske slå av 5% för mig och jobba mer känsla. Det är ingen lätt uppgift när man vill väldigt mycket.

Ni som såg damernas race känner nog igen det jag förklara, jag tycker var många som åkte bra och visa vilja, men tappade tid trotts bra åkning. Dom som istället fick skidorna att gå, nästan hade lite mindre vinklar, dom var snabba. Kanske lite fel analys för både Shiffrin, Worley åker faktiskt med sjukt stora vinklar men med trycket på rätt ställe.

Nu ska jag ner på middag snart, funderar dock att köra lite annan taktik idag och komma ner väldigt sent. Vi har nämligen enormt sega middagar på vårt 5-stjärniga hotel, men maten är grym. Men när man är iväg så här så vill man inte lägga för lång tid vid middagsbordet, finns alltid saker som man behöver fixa. Därför är buffe det bästa så man kan gå ner ta sig en rejäll portion och sedan få gå tillbaka till sitt. Vilket fall, jag har testa lite olika taktiker, komma väldigt tidigt, hoppa någon av dom 5 rätterna, men allt slutar upp med typ 1,5h middag. Jag har inte riktigt blivit bästa kompis med servitören, han känner mina blickar konstant i nacken när jag otåligt väntar. Så det är nog nästa sak att testa, bli kompis med honom, så man har riktig prio.

Tränade som sagt på övre delen och åkte sedan längs tävlingsområdet ner. Här ser ni till höger damerna GS, till vänster Herrarnas GS som sedan går ner i vår slalombacke. Slalomstarten ser ni till höger i bild, den uppbyggda rampen.

Målområdet som ligger med galet backdrop. Har varit väldigt mycket folk på alla event, vilket är roligt. Tror även att det till helgen att det kommer fylla på lite extra. Slalom vilket är höjdpunken på mästerskapet liksom, haha det tycker jag i alla fall. Nej men Schweiz har ju en del bra åkare både damer och herrar slalom så det är avgörande att det ska fylla på det lilla extra.


Ni känner igen denna utsikt nu, men här i lite annat ljus

Slalomträning

Var lite lätt sliten jag vaknade idag, inte för att det var talan om någon fest igår mer att det åter igen kändes av att man åkt parra. Blir kanske så när man mer går över/igenom dom flesta käpparna. Men framför allt också rätt mentalt sliten, lite urblåst. Men vi var på det direkt imorse igen och drog upp för slalomträning. Skönt att köra ur kroppen och inte stelna till. Körde träning i Sils/Corvatsch, vilket är området närmast där vi bor, en kabin upp och sedan en fin träningsbacke precis bredvid en släplift. Så snabb omloppstid och smidigt. Körde tillsammans med Österrike idag.

Kommer fram till race nu försöka köra lite varje dag, förutom fredag då jag kör vila. Handlar mer om att dra upp, trycka på några få explosiva åk, så alltså hålla tempo och känsla uppe men hushålla på krafterna.

Igår under tävlingen var värmen verkligen en av dom tuffaste sakerna att hantera för att hålla sig pigg och alert. Det var så sjukt varmt i solen uppe på start. Så vi hade som typ ända lag sett till att vi hade paraplyer med oss upp, så man lätt kunde få skugga. Jag är ju i vanliga fall extremt varm av mig, så att bli stekt av solen som igår gör att jag typ börjar koka i huvudet, då jag även pumpar av adrenalin. Så förutom paraplyt vore typ även en ismaskin en bra grej. Så har känt av viss vätskebrist idag också.

Några bilder från idag och sedan ett gäng fler från igår.

Dagens träningsbacke

Alltså vädret det bjuds på nu är ganska härligt. Idag var vi på skuggsidan så var lite skönare temperatur och något svalare på morgonen vilket var skönt.

Från pallen, ganska tajt med folk där uppe. Foto: Jonas Ericsson

Stora delar av gänget, åkare och tränar på byn igår. Foto: Nisse Schmidt

Skön actionbild, där man ser att benskydden gör nytta även när man går ”runt” käppen Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson

Bronsmedalj

Först av allt, vilken jäkla dag det blev och sjukt kul att vi fixa att köra hem en bronsmedalj… Blir ganska intensivt en dag som denna. Är först nu 22.24 jag haft chansen att få lägga mig ner på sängen, pusta ut och kunna reflektera lite över dagen. Efter racet och blomstercermonin var det direkt ganska mycket media i backen, direkt till dopingprov, vidare hem för att ta en 30-40 min strech och urskölj innan det var tillbaka in till byn för prisutdelning, mer media, lite olika andra sponsoraktiviteter för att sedan få dra hem äta middag och sedan lägga sig på massagebänken. Så är en ganska trött Mattias som nu skriver, men också väldigt glad.

Det blev som sagt en väldigt lyckad dag och jag tycker vi åter igen visar att vi är ett av dom starkaste lagen med konstant bra åkning. Vi får också en av dom tuffaste vägarna genom att ha både Österrike och hemma nationen Schweiz på vår sida. Österrike var ruggit skönt att slå ut, har aldrig slagit dom tidigare, och efter den matchen så fick vi direkt lite guldkänsla i laget och vi sa ”att nu går vi fan för guldet”. Det blev tyvärr inte så, då vi åkte ut mot Frankrike med 6/100 men vi kom tillbaka och plocka hem bronset som nu känns väldigt fint. Den matchen kände sjukt roligt att få också, mot just hemmanationen, kan inte bli bättre, för vi har även haft någon sur förlust mot Schweiz tidigare som vi nu fick revansch på.

För egen del flöt det på riktigt fint idag, vann 4 raka matcher relativt enkelt om man får säga så. Nej men var länge sedan jag kände mig så trygg och självsäker på start just i en parra, så Stockholm gav nog lite självförtroende och boost. Så vi får hoppas detta kan boosta för Söndag.

Nu ska jag sova för att orka upp och dra iväg på träning imorgon.

Foto: Nisse Schmidt

Foto: Nisse Schmidt

Foto: Jonas Ericsson

Foto: Jonas Ericsson

Bronsbilen vi fick rulla till prisutdelningen med.

Lite häng i väntan på prisutdelningen, på ett av St Moritz mer lyxiga hotel att dömma på inredningen.

Lite silver medaljer liggande och väntar på sina nya ägare

Förbi hos Audi på lite intervjuer, smaka på ett glas litet champagne för att skåla medaljen

Tillbaka hemma på sängen med detta, känns härligt.